”Lysande stilister är det värsta jag vet”, skriver Aase Berg några sidor in i sin nya bok, essä- och artikelsamlingen ”Uggla”, för att snart utveckla tanken med att hävda rätten till det ”fula, fumliga och ibland rentav charmlösa”. Denna hållning utpekas som avgörande för ett ”kritiskt tänkande” som vill underminera inställsamhetens lockelser och suktandet efter höga läsarbetyg – den är en kompassnål för den kompromisslöshet som Bergs skrivande vill uppnå.
Därmed också sagt, att det kan vara lite krävande att läsa ”Uggla”. Inte alls för att texterna skulle vara svårtillgängliga, eller för den delen fula och fumliga, vilket förstås är relativa omdömen. Om man som jag gillar att språkets potential till själv- och avdrift kan ta överhanden, att man bulimiskt späckar meningar och stycken – för att nu koppla till en metaforik Berg ibland använder – så närmar sig de intensiva texterna tvärtom ett slags om inte lysande så glödande stil.
Nej, krävande är det för att man med jämna mellanrum tvingas skrapa med foten i resterna av de mer eller mindre motiverade avvägningar och kompromisser man ständigt gör, och inte bara i ord. Det är texter som tvingar läsaren att rikta blicken mot sig själv. Det är inte så dumt.
”Uggla” samlar bidrag till tidskrifter, tidningar, antologier och kataloger från mer än ett decennium, även om de allra senaste årens produktion på fältet dominerar. Här ryms allt från korta recensioner i dagspress till längre essäer ur tidskrifter som BLM, Lyrikvännen och 90-tal, fördelade på sex block rubricerade som – och titlarna säger en del om innehållet – ”Asocialia”, ”Kastration och kärlek”, ”Barn och banalism”, ”Djur och natur”, ”Poetisk forskning” och ”Döden”.
Detta kan, vid närmare betraktande, innebära allt från H P Lovecrafts gotik till Fredrik Nybergs poesi, från psykiatriska diagnosmanualer till Mustafa Cans radioprogram om sin mamma, från lekplats till tsunami, från Rut Hillarp till Valerie Solanas. Det är en resa genom det nyss förgångna – det ihågkomna och det bortglömda – formad av en kritisk vilja att perforera ideologiska barriärer och heltäckande skyddsmaterial i den samtida kulturen och samhället.
Givetvis finns några återkommande tyngdpunkter (eller käpphästar) i essäerna. Kapitalismens utslätande effekter och den konfliktskygga liberalismens vaddering av livet attackeras med skarpa och komiskt apterade projektiler. Feministisk politik bedrivs explicit med jämna mellanrum. Och ständigt undermineras, med hejdlösa formuleringar, tillrättaläggandets och normaliseringens operationer i vårt vardagliga liv i medierna – som det heter i en text om apokalypsen: ”Oavsett om vi går under i eld eller is, så finns det inget utrymme att trösta och kramas eller livsstilscoacha varandra. Allt vi kan göra är att iaktta varandras lidande samtidigt som vi underkastas vårt eget. Det påminner faktiskt lite om livet som det redan är.”
Det är kul och befriande att läsa, och stundtals tanke- och känslotänjande. Finns det då inga blinda fläckar i avklädningsritualen? Jovisst. Så ställer jag mig ordentligt frågande till Bergs analys av viss samtida poesi (”Den radikala poesins risker”), där hon upprepar ett argument som Fredric Jameson under 80-talet riktade mot den amerikanska languagepoesin – redan då vilade det på en förenkling. Dessutom återfaller hon själv någon gång, kanske främst av retoriska skäl, i det slags svartvita dikotomier som hon annars nedmonterar med energi. Och även om idealiseringar och försök att dölja maktrelationer, våld och ändlighet är ett rött skynke för Bergs skrivande, så kan man undra om inte litteraturen och barndomen råkar ut för ett liknande öde här och var, vilket också blottlägger svårigheten att tänka bortom fasta, autenticitetsgivande hållpunkter.
Men att en samling texter från en 15-årsperiod skulle vara fri från motsägelser önskar man väl inte ens. Inte heller att man som läsare ska hålla med i allt som sägs – ibland längtar jag tveklöst efter nyanseringar, differentieringar och viss svalka. Men ”Uggla” är lika otvivelaktigt en bok att rekommendera. I mindre doser ger den nödvändiga injektioner åt diskussionen om, med och mot vår samtid.
