Den engelska författarinnan Jacqueline Wilson har tidigare mest skrivit om tonårsflickor och kärlek, till exempel de fyra böcker som ingår i den så kallade tjejserien. Wilson ger ut böcker i rask takt, och många av dem har också översatts. Komiska inslag med dragning till slapstick förekommer rikligt i hennes berättelser. En allvarligare ton märks dock både i ”Den tatuerade mamman” och i ”Lola Rose”, berättelser om barn som tvingas ta ett alltför stort ansvar i en vuxenvärld som sviker.
I den nyutkomna Bästisar är det vänskapstemat som helt dominerar . Gemma, en flicka i tio-tolvårsåldern, är bokens berättarjag. Hon påminner mycket om gamla flickböckers yrhättor, en pojkflicka, påhittig och orädd. Hon råkar ut för det ena missödet efter det andra, det må gälla pannkaksgräddning eller rymningsförsök.
Gemmas bästa vän sedan småbarnsåren är Alice, i mycket hennes motsats, en söt, städad och välvårdad
flicka. När Alice ska flytta till Skottland med sin familj skiljs flickorna från varandra. Saknaden blir stor. För Gemma känns det som om hon förlorat halva sitt jag. Men hon har en förstående och stöttande familj, särskilt en farfar som månar om henne.

Wilsons skildring är vardagsnära och ger inblick i både familjeliv och skola. Berättartonen är lättsam, och det humoristiska aldrig långt borta. Personskildringen bygger på kontraster, och vuxenvärlden tecknas för det mesta efter schablon. Alices familj beskrivs som nyrika uppkomlingar med en snorkig mamma, upptagen av sitt utseende och ständigt bantande. Överhuvudtaget är kroppsfixeringen framträdande i berättelsen, liksom de detaljerade beskrivningarna av kläder och inredning. Ett annat utmärkande drag är den starka fokuseringen på mat. Gemma är ett matvrak som älskar tårtor och bakelser.
Den glättade ytan döljer en parodisk lek med sedvanliga fördomar om flickors beteende. Gemmas mamma önskar sig en ”tjejig” flicka som vill ha söta klänningar. Men Gemma accepterar inte den snäva flickroll som hennes mamma vill placera in henne i. Trots de schablonartade inslagen är ”Bästisar” en berättelse som både engagerar och roar. Framförallt visar den att även barns känslor är starka och bör tas på allvar.