När mamma inte vill äta middag utan bara sitter framför tv:n, stoppar i sig chips och dricker vin, då är någonting på tok. Det förstår Klara, som själv måste se till att vardagen ska fungera.

I bilderboken Mamma i trotsåldern är det nonsenslitteraturens upp- och nedvända värld som råder. Det börjar på morgonen, då Klara blir väckt av familjens hund och inser att hon försovit sig. Mamma sover lugnt på golvet i sitt rum, där det är en enda röra med vuxensaker kringspridda på golvet. Klara får lirka och kämpa, så att de inte ska komma i väg för sent till jobb och dagis. Inte vill mamma ta på sig de kläder Klara lägger fram. Hon ska prompt ha den svarta urringade finklänningen. Och när det är dags att gå hem, vill hon stanna kvar på jobbet och arbeta.

Att skildra rollbyten som i denna bilderbok är vanligt i barnlitteraturen, och här görs det på ett roligt och medvetet sätt. Berättelsen ger nya perspektiv på hur vardagslivet kan vara för ett barn. De drastiska och uttrycksfulla illustrationerna tydliggör det absurda i historien, och många detaljer fyller ut det som texten endast kort berör. Ett exempel är den episod när mamman på väg hem från jobbet absolut måste in en skoaffär. Hon avbildas sittande med ett otal skor omkring sig, medan både Klara och expediten ser uppgivna och utmattade ut.

”Mamma i trotsåldern” kan säkert roa ganska små barn, samtidigt som berättelsen under den lekfulla ytan ger en glimt av hur det är när vuxenvärlden lämnar över ett för stort ansvar på barnen.