Kortromanen är en form som aldrig blivit riktigt populär i Sverige. På kontinenten är den rätt omtyckt, det finns författare som odlat begreppet och gjort den korta romanen, också kallad novella, till sin huvudsakliga uttrycksform. Frank Moorhouse till exempel är en australisk författare som tillåter sig lyxen att skriva om en hjälte som utan vidare går ut och in i kortromaner, som är oberoende av tid och centralgestalter.

Chris Abani från Afikpo, Nigeria, har länge varit uppskattad i den västliga världen. Han är född 1966 och debuterade 1985. Som genom ett under orkade han fortsätta skriva trots att man försökte krossa honom. Redan i slutet av 80-talet blev han fängslad flera gånger och en period fick han tillbringa i isoleringscell. Han fick sitta isolerad sex månader men lyckades fly till England 1991. Hela tiden skrev han, romaner, kortromaner, dikter. Ingenting kunde stoppa honom.

Huvudpersonen i Abigails liv är en ung flicka från Nigeria som luras till London av en släkting, som lever på att utbilda unga flickor till sexslavar. Läsaren möter Abigail när hon lyckats göra sig fri men också på ett förnedrande sätt blivit ”upptäckt” av ­socialvården, en institution som inte ser flickans självständighet och stolthet utan bara uppfattar henne som offer.

Nu försöker hon försona sig med sina minnen: moderns död i barnsäng, faderns självmord, släktingens svek och sadism, en olycklig kärlekssaga, främlingskapet i världsstaden London som har ett förvirrande utbud av vit hud, elfenben eller varm gräddfärg. ”Ije uwa” säger Igbofolket och menar vägen i livet, en väg som ­ritas av människans personliga egenskaper. Igbofolket är 18 miljoner människor i sydöstra Nigeria, tidigare provinsen Biafra.

”Abigails liv” är en skakande läsning. När Abani första gången greps, misstänkt för att förbereda en politisk kupp, var beviset en roman han skrivit bara 16 år gammal. Tortyr och medel att bryta ner den starkaste människa vet han mycket om. Skildringarna av Abigails förnedring har en nästan outhärdlig styrka.

Här finns också drömmen om en försoning med landets his­toria som lyfter skildringen ur våldsträsket. I sitt intresse för gamla kartor pekar Abigail mot en ny tid, en framtid med möjligheter också för de utstötta, människor utan land och rötter. Abigail har i sitt liv kommit till en vändpunkt där hon måste välja. Hon måste slåss mot rollen som offer och ta sig in i mänsklig gemenskap med andra medel. Hon måste erövra sitt liv, det liv hon är.

Abanis prosa är böljande, stormande, effektrik, understrykande. Hans texter är svåra att översätta. Roy Isaksson har inte riktigt lyckats hålla rätt tonläge. ­Ibland är han för bokstavstrogen och prosan stelnar, på randen mellan olika stilarter. Men översättarens korta men mycket informativa och entusiastiska efter­ord väger upp en del av översättningssvårigheterna. Här lyckas Isaksson göra Chris Abani levande och angelägen.

Chris Abani arbetar numera som professor i kreativt skrivande vid University of California Riverside. Han är också förläggare. Black Goat Press heter hans poesiförlag. 2004 fick han sitt ­genombrott med ”Graceland”, en roman om en 16-årig Elvis­imitatör i slummen i Lagos. Efter Chris Abanis intensiva introduktion med ”Abigails liv” kan det väl vara dags att se hur han trollar med en annan huvudperson, denna mästare i konsten att visa att människan kan börja om, kan gå vidare med det förflutna som en erfarenhetskälla och inte som hot.