Det finns drag av drömmens snabbt växlande scenerier och bisarra gestalter i Åsa Linds ungdomsroman ”Slumpens bok”, fast den börjar realistiskt. Långa tolvåriga Hanna Demeter är på väg till skolan. En ny skola – igen. Så fort moderns sinnessjukdom bryter ut med skrik och bråk, måste Hanna ordna så att de flyttar. Annars hotas mamman av tvångsvård på mentalsjukhus.
Upplägget kan verka tragiskt och skolan brinner för övrigt ner. Men så är det den där boken Hanna kommit över av en slump. Det som står i den tycks slå in medan hon läser den. Med denna Slumpens bok eller Makternas bok, som den också kallas smyger sagan in i berättelsen. Jag skriver med flit just smyger, för till en början fortsätter realismen tills äventyren mer och mer tar över. Personerna börjar glida ur verkligheten. Inte är det väl möjligt att den skalliga fru Wilton, som ordnar upp Hannas liv, är 102 år gammal? Hon kan ses som en inkarnation av folksagans mäktiga gudmor. Och vem blinkar författaren egentligen åt när hon kallar en gammal historieberättande herre för Oscar Levertin eller ger Hanna namn efter en grekisk fruktbarhetsgudinna? Dessutom går Vera i Närmsta butiken och väntar på Hannas ankomst i förhoppning om att hon är Läsaren. Vad nu det innebär.
En sorts förklaring får vi av en historia i historien om hur den mystiska boken skrevs och dess öden under många sekler. Endast rätt läsare får använda den, de som missbrukar boken straffas. Den sekvensen är hållen i en poetisk stil, som jag gärna skulle vilja dröja vid. Men raskt går Åsa Lind över i rena äventyrsberättelsen, där skurkar bemäktigar sig Slumpens bok för egen vinning. Hanna kidnappas, fängslas i ett hus i skogen och tvingas läsa i boken som i en spådomsbok.
Nu väcker den yttre händelseutvecklingen ingen oro, den går inte riktigt att ta på allvar och visst ordnar sig allting. Nej, det förbryllande och förtrollande är själva den gåtfulla boken. Vad innebär den, hur påverkar den Hanna?
Åsa Lind lägger samma vikt vid läsning som den tyska författaren Cornelia Funke men hennes berättelse är originell och inte lik någon annan svensk bok. Åsa Lind är inte rak och öppen. Hon ger något åt oss att grubbla på och slutet ger ingen riktig tillfredsställelse. Den stora frågan är filosofisk. Är det vi själva som fattar de livsavgörande besluten eller är det slumpen som råder? Och svaret lämnar hon åt – just läsaren.
