Linnélärjungen Daniel Solander (sittande) på en oljemålning av William Parry från 1775. Till vänster tahitiern Omai och i mitten Joseph Banks. Solander fick en stor vänkrets i London och kom aldrig tillbaka. Han bröt med sin läromästare men gjorde karriär som världsomseglare tillsammans med James Cook.
Ständigt denne Sörlin. Här har man inte mer än hämtat sig från Augustgalans fåfängliga excesser förrän han kommer ångande igen, oblyg, hejdlös, lika stinn av historier och människoöden som vore hans inre passagerarlista lånad från en kongolesisk flodpråm. Ett gytter. Hur orkar han? Och hinner? Denne professor Sörlin. Låt oss anta att svaret heter Otto Fagerstedt, kumpanen, tv-mannen och medförfattaren, i alla fall till föreliggande bok - Linné och hans apostlar.
Ja, det har börjat nu, det stora Linnéspektaklet, betingat av att vi år 2007 skriver tre sekler jämnt sedan den dag han föddes. Många böcker blir det, tro mig, och antagligen kommer vi alla att vara så innerligt less på blomsterfursten innan firandet är över, att han hamnar liksom i lä under en mansålder eller så, inte glömd, förstås, men färdigbehandlad, likt en staty man en gång för alla har blästrat bort duvskiten från. Men vi ska inte gå händelserna i förväg.
Den dagen den sorgen. Än är ämnet friskt och överexponeringen inte stort mer än en farhåga. Dessutom handlar boken som Sörlin och Fagerstedt har skrivit inte främst om Linné själv, utan mer om pojkarna som drog det tyngsta lasset. Lärjungarna, ännu så besynnerligt anonyma i svensk litteratur.
Redan Sten Selander berörde på sin tid problemet, här i våra spalter. Vintern 1938-39 skrev han en serie understreckare om Linnélärjungarna Forsskål, Thunberg och Sparrman, och tanken var nog att fortsätta med Solander, Kalm, Löfling, Hasselquist och de andra, men hur det nu var kom projektet av sig, som så mycket annat dessa tunga år, och boken som säkert var planerad från första början utkom ofullbordad först efter upphovsmannens död. ”Man förvånar sig”, skrev Selander den gången, ”över att inte nutidens svenskar oftare i fantasien följer dem på deras vågsamma färder.” Och för att riktigt inskärpa hur viktig denna verksamhet var vid mitten av 1700-talet, anmärkte han: ”Att en botanist och zoolog skulle vara svensk tycktes vid denna tid lika självklart som senare att en sjukgymnast måste vara det.”
Men nog om Selander nu; hans gamla bok bör inte gärna jämföras med den vi nu har på bordet. Han skrev essäer och litade fullt på sin stil. Sörlin & Fagerstedt skriver snarare dramatik av den dokumentära sorten och lutar sig delvis mot ett rikhaltigt bildmaterial. ”Linné och hans apostlar” ansluter nära till en tv-serie med samma titel, som i dagarna sänds i Sveriges Television, och greppet fungerar förvånansvärt bra.
Fast egentligen borde jag inte bli förvånad. Detta är ju dramatik från början till slut: Åldrande guru med makt som få sänder studenter i alla väderstreck för att befästa sin position i en ständigt lika snål akademisk värld.
Och han vinner allt. Världen är hans och eftermälet magnifikt. Att apostlarna dör som flugor i fjärran land är ett pris värt att betala, och fram tonar bilden av en iskall fältherre omgiven av umbärliga infanterister. Andreas Berlin omkommer i Afrika vid 27 års
ålder, lika gammal är Löfling då han dör i Venezuela. Adler går under i Sydostasien, Torén och Tärnström likaså. Forsskål och Hasselquist kommer till Jemen och Smyrna men inte längre, inte ett steg, och Johan Peter Falck skjuter sig själv i huvudet, förtvivlad, under tröstlös resa i Ryssland.
En stor tragedi i många akter, alltför sällan gestaltad, som sagt. Faktum är att endast få av Linnés lärjungar har förärats egna biografier, trots att material sällan saknas. Samlingar, brev, reseskildringar. Och om änkornas och mödrarnas bedrövelse vet vi nästan ingenting, trots att även deras berättelser torde finnas, någonstans, gud vet var. Desto mer är känt om Linnés instruktioner, löften och oefterhärmliga smicker. Författarna botaniserar fritt i hävder och arkiv, och skapar en god introduktion. Ja, mer än så.
De lyckas nämligen väl i sitt uppsåt att sålla fram dramatiken och konflikterna också i flera fall där apostlarna överlevde, gjorde karriär och själva kom att skörda berömmelse. Carl Peter Thunberg
(1743-1828) är visserligen, som alltid, en ganska enahanda pjäs. Trots att han reste vida kring i Afrika, och gick till historien som Japans Linné, är och förblir han en smula färglös. Annat är det med Daniel Solander (1733- 1782) från Piteå. Han lämnade Sverige 1760, flyttade till London, och kom aldrig tillbaks. Snart nog bröt han även med mästaren i Uppsala, gemenligen kallad Gubben. Karriären var dock lysande. Efter den legendariska världsomseglingen med James Cook var hans lycka gjord. Men varför klippte han banden med hemlandet?
Den gamla historien om att Solander, möjligen, var oäkta son till sin lärofader kittlar än, och bilden kompliceras ytterligare av att breven från modern påträffades oöppnade efter hans död. Själv skrev han nästan inga alls. Något var det. Men vad? Och hur kom det sig att Daniel Rolander (1725- 1793), som numera inte ens finns i uppslagsboken, fick rykte om sig att ha blivit galen i Surinam, när han kanske bara blev trött och förbannad?
Ja, nya frågor väcks och ventileras i ”Linné och hans apostlar”, men mannen som berör mest är lika fullt, precis som i Selanders bok för länge sedan, Anders Sparrman (1748-1820). Alla älskar Sparrman. Han kan skriva, dessutom är han motsägelsefull intill gåtans gräns. Redan som 17-åring drar han till Kina, senare reser han i södra Afrika och följer med James Cook på dennes andra resa i Söderhavet. Flit och friskt humör är Anders signum - en sann linnean - men också senfärdighet och med åren grubbel och tvivel rörande världens orättvisor.
Och så växer historien om Sparrmans öde i Sörlins och Fagerstedts tappning till en dubbelbottnad spegling av naturalhistoriens politik, en vinkel på saken som tilltalar mig så att jag senare glömmer min smådryga fundering kring det faktum att kongolesiska flodpråmar allmänt sett är livsfarliga. Som ville de sjunka, när som helst, under sin tunga last.
