Ett nytt politiskt parti bildas i Per Nilssons roman Svenne, en civilisationskritisk berättelse med stor aktualitet. Att ta del av denna skildring av politiskt maktspel samtidigt som partierna överöser väljarna med fagra löften om ett bättre Sverige, ger en speciell känsla vid läsningen.
Bokens jagberättare, 17-årige Svenne, befinner sig när historien startar ensam i en sommarstuga. Han är efterspanad av polisen, rädd och uppskrämd. Nu ska han berätta om det som hänt, alltifrån det att han knivskars av en invandrarkille vid ett besök på Gröna Lund. Han vänder sig till ett du - men det dröjer innan läsaren får klart för sig vem detta du är. Det bidrar till att spänningen hålls vid liv, alltunder det att intrigen nystas upp. Men när Svenne i slutscenen kliver ut på sommarstugans förstutrapp, återstår många frågor.
Så är det ofta i Nilssons böcker. Han ger inga entydiga svar, lägger inte handlingen tillrätta. I stället presenterar han några alternativa
slut och erbjuder läsaren att själv ta ställning.

I centrum för Svennes berättelse står Nils Dackeman, mannen som startat partiet Rättvist Sverige. Hans namn leder tankarna till upprorsmakaren Nils Dacke. Liksom denne har setts både som frihetshjälte och skurk, är Dackemans ambitioner dubbeltydiga. Svenne försöker förstå hans avsikter, delvis med hjälp av den information han får fram genom Dackemans laptop. Dackeman är en karismatisk ledargestalt som får folk att lyssna. Han har sökt upp Svenne och gjort honom till partisekreterare, ett av romanens mindre trovärdiga drag.

Nilssons berättelse kastar ljus över ett krackelerat folkhem och en samhällsutveckling som lett till allt större klyftor mellan olika grupper, till utanförskap och ökat våld.
Det finns en tydlig kontinuitet i Nilssons författarskap både ifråga om teman och berättarteknik. Dackeman med sin förmåga att fängsla åhörarna har stora likheter med föreläsaren Ravenius i ”Korpens sång” eller med Anarkai i boken med samma namn. Nilsson
diskuterar gärna i sina romaner också själva författarhantverket.
I ”Svenne” gestaltas på tre nivåer de problem en författare ställs inför. Vi har Svenne som försöker skildra sanningen så övertygande som möjligt. Vi har författaren själv som dyker upp på berättandets scen för att undersöka bärkraften i sin historia. Slutligen har vi Dackeman som i sin roll som politisk ledare ställs inför det som även är författarens uppgift - att med sina ord övertyga.
Berättelsen om Svenne är en skickligt komponerad historia som trots sina överdrifter övertygar, inte minst genom de angelägna frågor om makt och ansvar den ställer.