Med känslig tydlighet griper Allhelgonaoffret rakt in i den gotiska traditionen. Särskilt är det genrens filmiska gestaltning som aktualiseras. En fruktansvärd historia utvecklas; kroppsligt och moraliskt förfall, svek, ond bråd död. Miljöerna dryper skräck.

Trettonåriga Shirin och hennes pappa får ett drömerbjudande; bo i herrgård på landet, med stall, hästar, helt gratis. Prästen betalar. Man behöver bara se till att stället inte förfaller fullständigt, och, en liten detalj: aldrig, under några som helst omständigheter, gå upp på vinden. Snart tycker man sig dock höra ljud. Platsen har ett fruktansvärt förflutet, det viskas om döda spädbarn. Fadern beter sig underligt, våldsamt, är inte sig själv.

Skickligt arbetar texten med antydningar, det ohyggliga slutet tycks oundvikligt. Med en sista vridning från författaren, hotar skräcken slutligen att spilla över i verkligheten.