Usama bin Ladin har som Hitler blivit en sinnebild för ondskan. Myterna är många, men genom att hålla sig gömd har han lyckats lura en hel värld som vill veta mer. Den amerikanska journalisten Steve Colls bok om familjen bin Ladin är ett försök att stilla vår kunskapstörst. Usama ägnas en hel del sidor. Likväl är det ­familjen som står i fokus, ingen vanlig kärnfamilj utan en storfamilj. Usama hade 23 bröder och 29 systrar.

Coll inleder med en klassisk success story om Mohamed bin Ladin, Usamas far, som började med två bara händer och skapade ett mäktigt bygg- och entreprenadföretag. Framgången förklaras till dels med att han flitigt odlade sina kontakter med den saudiska kungafamiljen.

Oljeboomen gjorde kunga­familjen rikare och rikare och mycket pengar spillde över till ­familjen bin Ladin. Det fanns stora vinster att hämta i att bygga kungliga palats.

Mohamed bin Ladins familjeföretag expanderade i ett fattigt samhälle som saknade offentliga skolor och universitet och där ­religiösa ritualer helt dominerade det politiska och intellektuella livet. Själv höll han på traditioner, men hans barn frestades av den västerländska kulturens omvälvande värld och moderna livsstil. Det gällde inte minst den äldste sonen Salem, som efter faderns död fick huvudansvaret för ­familjeimperiet. Han var utbildad på internatskola i Storbritannien och kände sig lika hemmastad i Jiddah som i London. Favoritchampagnen var Dom Pérignon och hans aptit på jetplan, kvinnor och fastigheter i utlandet var omättlig. Sina syskon uppmuntrade han att börja på skolor i USA.

Rikedom, rörlighet och Salems sekulariserade livsstil förde ­enligt Coll familjen bin Ladin till fjärran kulturer, och familjeföretaget ­diversifierade verksam­heten och anpassade sig till internationell affärskultur. Familjen ägde köpcentrum, hyreshus och lägenheter i stora delar av världen och producerade kläder, tv-program, reklaminslag och barnböcker. ­Likaledes var den delägare i Hard Rock Café Middle East och hade en flygplats i USA. Men trots att familjen tänkte globalt förblev den i grund och botten en konservativ arabisk klan.

Usama växte upp i familjen bin Ladins utkant. Hans mor var omkring 15 år gammal när han föddes och innan hon fyllt 18 skilde hon sig från fadern. I skolan var han aktiv i den islamska studiegruppen, memorerade koranverser och betedde sig som en islamistisk tonårsaktivist. Som ung arbetade han inom familjeföretaget och fick ansvar för ombyggnadsprojekt i Mekka.

Med sin fundamentalistiska ­islamiska livssyn fjärmade sig Usama allt mer från familjen som bröt med honom under 1990-­talets början. Han utmanövrerades från familjeföretagen även om det möjligen fanns kvar vissa ekonomiska band. Coll avlivar emellertid myten om att al-Qaida finansierades med Usamas rikedomar. I romantiseringen av hans ledarskap överdrevs storleken på hans privata förmögenhet.

Den röda tråden i Colls framställning är friktionen mellan två världar, den moderna västerländska och den religiöst trångsynta. Internationella modemärken, ­alkohol, Hollywoodfilmer och en ny sexualmoral var inte förenliga med islamiska trosföreställningar. Storfamiljen bin Ladin levde i denna friktion med det ena benet i sekulariserad västorientering och det andra i fördomsfull religiös ortodoxi. Några familjemedlemmar reste till USA för att köpa det nyaste inom elektronik och till Europa för att åka skidor eller handla haute couture medan and­ra drog till Mekka.

Myten om Usama som en förmodern fanatiker och en skäggig eremit som levde i en grotta är sedan länge avlivad. Coll visar också hur effektivt Usama ­ut­nyttjar massmedier, ny teknologi och globala satellitnätverk, som många av hans trosfränder betraktar som djävulens verktyg. Medvetet har han byggt upp en medieprofil. Videoinspelningarnas visuella inramningar med ­automatkarbinen vid hans sida är omsorgsfullt iscensatta. Själv­säkert utnyttjar han internet för utbildning, taktisk kommunikation och predikan.

Frågan är förstås om jetset­familjen bin Ladin är tillräckligt intressant för en bok på över 600 sidor. Coll anser att Usama bin Ladins komplexa förhållande till sin familj och sitt land i hög grad har påverkat honom och format hans föreställningsvärld. Frågan är emellertid på vilket sätt. Vad är det i Usamas uppväxt och ­familjeförhållanden som gör att han idag heroiserar våld medan övriga i familjen samlar på Rolls Royce och Ferrari eller blott ­lever ett liv i kontemplation? På den punkten blir han skyldig läsarna ett svar.

Coll presenterar en både skrämmande och fascinerande bild av nyrika saudiers pråliga och slösaktiga livsstil. Samtidigt ger han intressanta inblickar i terroristen Usama bin Ladins tillvaro. Men är uppgifterna tillförlitliga?

Boken bygger på 150 intervjuer och ett omfattande arkivmaterial. Många gånger är han omsorgsfull i bedömningen av intervjuernas trovärdighet, men inte alltid. I ­flera sammanhang bygger han dessutom på samma osäkra ­påståenden som också förekommer i andra skildringar av Usama bin Ladins liv. Men Coll har åstadkommit en fängslande berättelse om en ovanlig familj. Dessutom visar han att Usama bin Ladin med all sannolikhet inte var i ­Falun 1971, vilket har påståtts.