Teju Cole ser ut över auditoriet på Moderna museet. Han vill tacka för att han, Taiye Selasi och Chimamanda Ngozi Adichie inte är här för att de är svarta författare, eller för att det är afrikanskt tema. ”Vi är här för att vi är bra författare”, säger han, New York-författaren som hyllats för debuten ”Öppen stad”:

Det där är ett skäl att applådera litteraturfestivalen Stockholm literature, som i helgen hölls för första gången. Ett annat är att vi nu kan sluta slänga avundsjuka blickar över sundet, till den litteraturfestival som hålls varje år på konstmuseet Louisiana utanför Köpenhamn. Ett tyngre alternativ till Bokmässan i Göteborg har varit efterlängtat.

Programmet såg lovande ut redan i förväg, som en litterär lyxbuffé. Och starten var stark. Under rubriken ”The great tribalism of Europe: an African view” höll uppmärksammade nigerianska Chimamanda Ngozi Adichie en vass föreläsning, med utgångspunkt i ett tal av franske ex-presidenten Nicolas Sarkozy. Ett tal som hon kritiserade, för dess inskränkthet och försvar av Europas agerande i Afrika.

Hon satte med det tonen för skarpa iakttagelser från världen utanför Skeppsholmen.

Mötet mellan svenska konstnären Karin Mamma Andersson och norska Merethe Lindström, som fick Nordiska rådets litteraturpris 2012, blev därefter ett glimrande exempel på hur olika konstarter kan mötas – ett av festivalens syften. När Mamma Andersson visade sina egensinniga bilder blev likheten med Lindströms lågmälda prosa uppenbar. Och vietnamesisk-kanadensiska Kim Thúy showade loss i bästa stå upp-komikstil med svensk-nyzeeländska Linda Olsson, i ett samtal om sådant som att inte skriva på sitt modersmål och vilka olika bilder man kan ha av havet.

Fast det mest passionerade mötet missade publiken: Teju Coles lunch hemma hos sin hjälte Tomas Tranströmer. Paret Tranströmer kontaktade honom efter artikeln i SvD, om vilken betydelse Nobelpristagarens poesi haft för honom. Teju Cole fick gå en långpromenad för att lugna ned sig efteråt, berättade han i ett charmerande samtal med Moderna museets chef Daniel Birnbaum.

Men nivån varierade – som den alltid gör. Lars Gustafssons samtal med amerikanske Philipp Meyer – som slagit igenom stort med romanen ”Sonen” och haft den svenske författaren som lärare på universitet i Texas – blev intressantare på pappret än i verkligheten. Tyska Olga Grjasnowa hade i mötet med Sigrid Combüchen gärna fått mer utrymme att berätta om sitt eget skrivande. Lite för många samtal gled dessutom väl långt ifrån litteraturen, och ibland hade det varit bättre om en moderator hade ryckt in när det trasslade till sig. Fast det där är lättåtgärdade skavanker.

När gårdagen gick mot sitt slut, och vitryska Svetlana Aleksijevitj avslutade med att hon älskar våra människor men inte vår historia, kändes spretigheten som en behållning, att det gått från de stora politiska ämnena, till sådant som tyska Judith Schalanskys behov av att prata om svampar för att de är så queera.

Världen var i Stockholm i helgen. Den är varmt välkommen tillbaka nästa år igen.

Lina Kalmteg är litteraturredaktör på Svenska Dagbladet.