Självsmakande, från danskans selvsmagende; pers som gärna o med stort allvar uppehåller sig (o sin omgivn) vid sig själv, som älskar att bildligen smaka på sig själv. Ett drag som beroende på grad och art kan te sig såväl irriterande som skrattretande. S mkt vanl bland konstn, skådesp o förf, men också bland pol i ledande ställn. En S pers saknar trots eller kanske just pga det överdrivna egenintr helt självdistans, ung som den självhögtidlige (selvhøjtidlig), men blir mer fängslad än rörd av sina minutiösa självstudier.