Lilja 4-ever är inte bara en film här i Cahul, utan verkligheten rakt nedstigen i Kulturpalatset. Publiken trängs för att komma in i salongen. Det är en övervägande ung publik, mest tjejer, men också killar och några plutoner bassar från militärförläggningen som tränger ihop sig längst upp i ett hörn.
Det har inte visats film i det slitna kulturpalatset sedan 1991.
– Det var för kommunistpartiets regionala kommitté, säger vaktmästaren. En komedi, ler han.
Dörren till hallen utanför öppnas och stängs ideligen och efter tjugo minuter är gången igenproppad av stående besökare.
Direkt efter sista scenen reser man sig snabbt och störtar mot utgångarna. Killarna flinar förläget, flickorna går tysta och några av de lite äldre kvinnorna, kanske mammor och lärare, har tårar i ögonen.
16-åriga Alina Matei såg filmen med sin lärarinna från skolan i Cahul, Elena Climent, som är lärare i biologi och kemi.
– Vilken film, säger Alina. Den berörde en verkligen.
– Det är så sorgligt, säger 26-åriga lärarinnan Elina Climent. Filmen får en att tänka. Landet är fattigt, men ändå måste man tänka sig noga för innan man åker.
Bredvid står chefen för Cahuls kulturpalats Svetlana Guslikova. Det är hon som har fått hit filmvisningen. Hon såg Lilja 4-ever på en rysk kanal och tänkte att den måste ungdomarna få se här i Cahul.
Den naiva frågan varför då?, besvarar hon med:
– Hur kan du ställa en sådan fråga. Man måste ju varna de unga. Det som händer i filmen är vanligt här omkring. Några i publiken har säkert till och med varit med om det.

Lukas Moodyssons film Lilja 4-ever har blivit det främsta vapnet mot trafficking i Moldavien. Och orsaken till att den överhuvudtaget visas här börjar vid köksbordet hemma hos en svensk familj i huvudstaden Chisinau. Där satt Carl-Magnus Lindström, då Sidas representant i Moldavien och hans fru Marielle, chef för IOM, (International Organization for Migration) ett delvis EU-finansierat FN-organ som bland annat arbetar mot trafficking.
– Efter att Calle såg filmen i Sverige tyckte han att den måste visas i Moldavien på TV så att den når de fattiga som inte har råd att gå på bio, säger Marielle Sander-Lindström. Själv såg jag möjligheterna att använda den för IOMs arbete mot människohandel. Jag tog kontakt med Memfis Film i Stockholm för att höra mig för om inte IOM kunde köpa rättigheterna för Moldavien rakt av.
Det kunde man, via Russian Report i Moskva. 5000 dollar kostade de moldaviska rättigheterna i fem år. Svenska Läkarmissionen betalade notan.
– Det blev billigt eftersom den ryska distributören inte tänkt visa filmen i Moldavien. De trodde att det inte skulle finnas något intresse.

Inget kunde vara mer fel. Färgade nålhuvuden täcker stora delar av Moldavienkartan på IOM:s kontor i Chisinau. De markerar var Lilja 4-ever har visats hittills. 40000 unga moldaver har hittills fått möjlighet att se filmen, målet är 100000 besökare i år.
– Lilja 4-ever har betytt allt, säger Marielle Sander-Lindström. Det är som natt och dag sedan vi började använda den. Det har fullständigt ändrat människors uppfattning om problemet. Jag vet, för vi visade filmen för presidentfrun, frun till premiärministern, utrikesministern och sammanlagt 10 ministerfruar. Efter den visningen, blev alla ministrar och regeringen mycket mer mottagliga för samarbete. Lukas Moodyson och Sverige skall vara väldigt stolta över Lilja-effekten.
– Tidigare ville inte ministrarna gärna prata om problemet, trafficking var ju prostitution, och det pratar man helst inte om öppet, men Lilja visar varför man kan råka illa ut; hur det sociala skyddsnätet är fullständigt nedbrutet och att människor har tappat förmågan att visa empati med dem som har det svårt. Våldet som tjejerna utsätts för är något som också chockar.

Första gången vi träffar Marielle Sander-Lindström är på en lunch med en svensk folkrörelsedelegation. Marielle har fått höra att svensk arbetarrörelse är på plats och tar tillfället i akt att kasta några stenar i det fackliga glashuset i frågan om arbetskraftsinvandring.
– Jag frågar mig, varför kan inte moldaviska byggnadsarbetare få komma till Sverige och jobba ett halvår? Om vi var mer öppna för dessa typer av lösningar kanske vi inte skulle ha så mycket av de här problemen.
Den grundläggande orsaken till att människor vill lämna landet är den djupa fattigdomen. När Moldavien över en natt kastades från att vara Sovjets mest välmående republik, dess kornbod och vinkällare, till att bli en självständig stat, försvann också de flesta jobben i samma hast.
Det är därför närmare 900000 moldaver (20 procent av befolkningen) numera jobbar utomlands. Männen står på Europas rangligaste byggnadsställningar, unga flickor lockas iväg till utlandet av traffickingligor med fagra löften om vanliga jobb, och riskerar att hamna inlåsta på bordeller som sexslavar, fråntagna pass och identitet, utan möjlighet att fly.

I en halvtimme berättar Marielle om den vidriga handel som pågår med kvinnokroppar som varor, extremt lukrativt, eftersom dessa, till skillnad från vapen, går att sälja om och om igen.
Marielle använder ett direkt språk utan omskrivningar, van som hon säger, att svenskar inte riktigt förstår vidden av problemet.
– Först när jag berättar om hur tänder dras ut på offren för att de ska kunna ge bättre oralsex, då brukar de haja till.
S-kvinnan från Borås som sitter jämte, ser ut att fullständigt ha tappat aptiten. När Marielle ska gå säger samma dam att det var det viktigaste hon hört på hela resan.

Marielle själv är på väg att flytta till Turkiet, där maken numera jobbar. Hon fortsätter IOM:s arbete från andra sidan.
Den största strömmen av sexköpare kommer numera från Ankara, och problemet har börjat uppmärksammas även där. Stor effekt hade en rysk dokumentär som handlar om en kvinna som går vilsen går fram och tillbaks på stranden i Istanbul.
Det visar sig att hon är moldaviska och före detta sexslav på en turkisk bordell, ända tills hon blir helt galen och kastas ut på gatan. Filmen visades i Moldavien med en uppmaning till släkt och vänner att identifiera henne.
Frågan är om det hjälper eftersom verkligheten ofta överträffar den vidrigaste dikt. Inte sällan är den lokale moldaviske polischef inblandad och gör upp affären med en släkting till flickan.
– Den moldaviska polisen är helt inkompetent och kan inte ens utföra vanligt polisarbete, konstaterar Marielle. Men nu börjar gränspoliserna i alla fall ta ett större ansvar, alla flickor som lämnar landet får en information om trafficking.
IOM producerar förutom informationsmaterial med Lilja 4-everlayout också en hemsida. Det är slående hur modernt materialet ser ut när det klätts i Moodysons skrud. Långt från sedvanliga biståndsbroschyrer.

Utanför biosalongen i Cahuls kulturpalats står Andrei Kaigorodov och hans kollega Lilia Cojocaru och delar ut broschyrer med hotline-nummer för alla som har frågor. Cirka 1300 unga kvinnor har hittills hjälpts tillbaka till ett någorlunda drägligt liv. Anpassningen tar tid, ofta är kränkningen avgrundsdjup och apatin svår att överbrygga.
Och kanske är det den förebyggande kampanjen som är viktigast. Hela sommaren åker man vidare med Lilja 4-ever i DVD-projektorn.
Förhoppningsvis fattar en ung moldavisk tjej som fått löfte om jobb utomlands misstanke. Marielle berättar om just ett sådant fall:
– En tjej kom fram till mig efter filmen och berättade att hon skulle jobba som servitris i Grekland.
”Tror du det kan vara ett fall av trafficking?” frågade hon.
"Jaa, "sa jag.
”Borde jag inte åka då?” undrade hon.
”Nej”, svarade jag.