När Hermann Göring, Hitlers närmaste man, flyttade till Stockholm 1924 var han så nedknarkad på morfin att hans hustru tvångsinskrev honom på det privatägda Aspuddens sjukhem för nervsjuka. Redan den första dagen skrämde han slag på sjuksystrarna som blev livrädda för att bli mördade av den galne patienten. I ett brev till hemmets läkare berättade ägaren Anna Törnquist att Göring brutit upp ett medicinskåp och själv injicerat två sprutor tvåprocentig Eukadollösning (ett slags morfin): ”Sex sköterskor kunde intet förmå, och han uppträdde mycket hotfullt. Kapten Görings hustru, som var närvarande, anhöll på det bestämdaste, att han skulle få det han begärde. Hon fruktade, att kaptenen i sitt raseri t o m skulle kunna döda någon (…) Som ytterdörren var låst kunde han ej komma ut, men gick upp på sitt rum beväpnade sig med en käpp, som visade sig innehålla en slags värja. Då en karl anlände till hjälp blev Kapten Göring ytterligare ursinnig och ställde sig färdig för att gå anfallsvis tillväga, om mannen ej genast försvann.”

Det var en stilett som Göring gömt i käppen. Innan han blev avväpnad hotade han att döda sjuksköterskor som försökte stoppa honom från att stjäla morfin. Han försökte också strypa en av sköterskorna som hämtat tillbaka morfin Göring stulit och gömt i sitt rum.

Pappan var guvernör

Hermann Göring växte upp i en familj som tillhörde eliten. Hans pappa, Heinrich Ernst Göring, hade varit guvernör i Tyska Sydvästafrika och generalkonsul på Haiti. Den 12 januari 1893 födde hans hustru Franziska sitt fjärde barn – Hermann Göring. Under Hermann Görings första år i skolan var han så stökig att föräldrarna satte sin bångstyrige son i en sträng internatskolan där han skulle tvingas lära sig att lyda. Elvaåringen vägrade att inordna sig i regelsystemet. I stället chockade han lärarna genom att först organisera en strejk mot den dåliga skolmaten och sedan rymma hem. Nu insåg föräldrarna att det inte fanns någon skola som kunde få ordning på familjens skamfläck. Här krävdes militär kadaverdisciplin. Därför skickades han till kadettskolan i Karlsruhe och efter avslutad utbildning antogs Göring till den ansedda kadettakademien i Lichterfelde. När han tog examen, med toppbetyg 1913, fick han premier och en personlig gratulation av ”Järnkejsaren” Wilhelm II. När första världskriget bröt ut 1914 var Göring plutonchef i 112:e infanteriregementet. Året efter utbildade han sig till flygspanare på 25:e flygsektionen som hade sin bas i närheten av Verdun i Frankrike. Han blev snabbt berömd för sina djärva spaningsflygningar. Med sig i planet hade han en lådkamera som han från låg höjd fotograferade fiendens ställningar med. Ibland flög han så lågt att han kunde skjuta på fransmännen med en pistol eller kulspruta. I maj 1917 utsågs han till chef för en jaktdivision i Flandern där hans flygningar fortsatte att imponera på befälen. Få var därför förvånade när kejsaren Wilhelm II dekorerade honom med den högsta tyska krigsutmärkelsen, Pour le Mérite. När Tysklands främste stridsflygare, Manfred von Richthofen, även kallad Röde Baronen, blivit nedskjuten och dödad tog Göring befälet över hans legendariska eskader.

Hjälten blev arbetslös

Med freden 1918 blev dock krigshjälten arbetslös. Därför reste han till Sverige och fick här arbete som taxiflygare hos Svensk Lufttrafik AB. En dag i februari 1922 flög han den berömde upptäcksresanden och nazisten greve Eric von Rosen till hans egendom Rockelstads slott i Sörmland. Greven bjöd in ungkarlen Göring som blev presenterad för hustruns syster, Carin von Kantzow. Båda blev, även om de inte visade det då, upp över öronen förälskade. Carin var redan gift, med friherren Nils von Kantzow och paret hade en sexårig son, Thomas, men det hindrade inte Carin från att rymma från både make och son. Carin tog ut skilsmässa och den 3 februari 1923 gifte sig det nyförälskade paret sig i rådhuset i München. Det som från början verkade bli en lugn separation fylldes av bitterhet och bråk. Carin fick inte träffa sin son som bodde hemma hos pappa och till slut hamnade paret i en vårdnadsprocess inför Stockholms rådhusrätt. Hon krävde ensam vårdnad om sonen, men när Nils von Kantzow, med hjälp av en privat-detektiv, avslöjade att hennes man var narkoman avslogs hennes begäran.

Värvad av Hitler

Första gången Hermann Göring träffade Adolf Hitler var på ett massmöte i München 1921 då Hitler just utsetts till führer för nazistpartiet NSDAP (Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei). Hitler värvade omedelbart den populäre krigshjälten. Göring var en trofé som nazisterna kunde använda för att locka folk till partiet.

Två år senare var inflationen så hög att folk bar med sig korgar fyllda med sedlar när de skulle köpa ägg och mjölk. I takt med att missnöjet ökade växte stödet för NSDAP explosionsartat. Missnöjet bildade också upptakten till den misslyckade Ölhallskuppen den 8 november 1923 då Hitler, tillsammans med Göring, tog kontrollen över ett massmöte med 3 000 åhörare i ölhallen Bürgerbräukeller i München. Hitler lyckades genomföra en acklamation där åhörarna röstade för att en alltysk regering skulle bildas. Hitlers plan var att han – sedan han erövrat makten i Bayern – skulle marschera mot Berlin för att störta riksregeringen. Men redan dagen efter slogs revolten ned av ett 100-tal poliser som öppnade eld. Under tumultet gick Hitlers axel ur led och Göring skadades svårt när han träffades i ljumsken av en rikoschett. Hitler lyckades fly i en bil men greps två dagar senare medan Göring fördes till läkaren Ach som var nazisympatisör. Han gav Göring en stor dos morfin innan Göring tillsammans med hustrun flydde till Innsbruck i Österrike där läkare opererade Göring två gånger. Han hade så svåra smärtor att läkarna var tvungna att injicera två stora doser morfin varje dag – i en månad.

I ett brev hem till sin mamma berättade Carin: ”Det gör så ont att han kvider och biter i kudden. Idag har det gått en månad sedan han blev skjuten, trots dagligt morfin vill smärtan inte släppa. För fyra dagar sen bröto alla de nästan igenläkta såren upp på nytt.”

Fjäskade för föräldrarna

De utfattiga makarna skrev inställsamma brev till Carins mamma där de mellan raderna tiggde pengar. Göring fjäskade skamlöst för sin svärmor: ”Jag känner Din milda atmosfär och kysser dina händer! Då kommer en djup, djup ro över mig och jag känner Dina hjälpande böner.” Paret fick någon hundralapp då och då.

När Tyskland begärde makarna utlämnade flydde de till Italien där de stannade i några månader. I mitten av mars 1924 flyttade paret till Stockholm där de hyrde en liten oansenlig lägenhet på Odengatan 23. Hermann Göring, som smugglat in morfin, stod inte att känna igen. Carins föräldrar blev chockade när de träffade den nu lönnfete svärsonen och de förstod snart att han var narkoman. Han var nu så desperat att han förfalskade recept och mutade läkare för att komma över morfin. När pengarna tog slut pantsatte han möbler (Carins arvegods) och hennes pälsar. Han fick ständigt nya vredesutbrott då han hotade att hoppa ut genom fönstret. Ibland, när Carin var övertygad om att han skulle mörda henne, flydde hon hem till föräldrarna. Familjens läkare varnade föräldrarna för att Göring nu var så farlig att vad som helst kunde hända och att han därför måste avgiftas på ett sjukhus.

Den 6 augusti 1925 tvångsinskrevs Hermann Göring, med Carins medgivande, på Aspuddens sjukhem där hans missbruk skulle trappas ned tills han var helt ren. Göring blev rasande när doserna minskade, dag för dag, och krävde ständigt mer morfin. Efter en tid beslöt hemmets läkare att flytta den stökige patienten till ett sinnessjukhus. När en ambulans skulle hämta Göring vägrade han att följa med och hotade att skjuta personalen. Några sjuksköterskor blev så rädda att de gömde sig. Trots att han ”fängslades” i en tvångströja låg han inte stilla på båren. Därför band personalen fast honom med ett 20 meter långt rep. Och transporterade honom sedan till Katarina sinnessjukhus där han låstes in på avdelningen som kallades ”stormen” där de galnaste patienterna placerades. I journalen skrev en läkare: ”Uppger att han på sj.h. fått morfin av läkarna varefter han förfallit till morfinmissbruk (…) Å vilohemmet har pat. visat våldsamma abstinenssymtom/trots att hans sköterska där ha givit honom morfin/varvid han blivit hotfull o våldsam att han ej längre kan vårdas där. Hotat ta livet av sig, vill dö som en man, hotat sticka en värja genom kroppen m.m. Tvångsinterneras med hustruns medgivande.”

Dagen efter fördes han till sinnessjukhuset Långbro där han omedelbart hotade personalen och anklagade läkarna för att vara mutade av judar. Hermann Görings medicineringslista visar att han fick hela tre centigram morfin per injektion vilket var en dos som skulle ha tagit död på en vanlig människa. Han var van att knarka höga doser.

Under behandlingen försökte Göring hänga sig.

Började missbruka igen

Efter en dryg månad skrevs han ut men han kom att avgiftas ytterligare två gånger. Hösten 1927 var sista gången och han var sedan drogfri ända fram till de första åren av andra världskriget. När det började gå dåligt för tyskarna och Görings Luftwaffe – som han blev chef för 1935 – mer eller mindre hade slagits i spillror började han missbruka morfin igen. När han greps av de allierade i maj 1945 hade han med sig två dokumentportföljer fullproppade med aracodien (en morfinliknande drog). Den amerikanske fängelsechefen trodde först att de hade gripit en knarklangare.

Journalen från Katarina sjukhus är ett av de få spår som finns kvar i arkiven efter Hermann Görings avgiftningar. Förmodligen har Gestapo eller svenska nazister rensat arkiven. Görings politiska framtid stod på spel.

I oktober 1927 fick Hermann Göring amnesti och kunde återvända hem till Tyskland. Kvar i Sverige lämnade han sin hjärtsjuka hustru som dog fyra år senare. Några månader efter hemkomsten träffade han Hitler som utsåg honom till riksdagskandidat inför valet och Göring blev invald.

Skuggades av Säpo

Eftersom Hermann Göring nu var Hitlers närmaste man skuggades han av säkerhetspolisen när han besökte Sverige. I hans hittills okända och tidigare hemligstämplade personakt hos Säpo, som Levande Historia som första tidning fått läsa, finns tre spaningsrapporter från augusti 1932. I en av dessa får vi veta att Göring hyrde en motorbåt och ensam gjorde strandhugg vid smultronställen i skärgården som Sandhamn där han noga studerade kartor, ringde flera samtal till Berlin samt träffade en tysk, doktor Lübinus. På Dalarö, Betsö övernattade han hos fru Kreuger som var tyska och åkte sedan vidare till Saltsjöbaden där han bodde på Grand hotell. Han beställde också ett rum på Persborgs pensionat i Rättvik men resan dit blev aldrig av.

Den intressantaste rapporten handlar om ett möte med svenska toppnazister på Grand Pensionat på Strandvägen där Göring bodde. I foajen satt en Säpo-agent gömd bakom en tidning och antecknade vilka som besökte honom; Carl Ernfrid Carlberg, nazist och fanatisk antisemit, som kom i sällskap med nazisten Ivar Ljungman. Efter dem tog Göring emot den tyske prinsen av Wied (senare chef för den tyska legationen i Stockholm).

”Torsdagen den 11 augusti hade kapten Goehring meddelat personalen på Grand Pensionat, 7 Strandvägen, att han icke under dagens lopp mottoge några besök, förutom av ingeniör Carlberg och en herr Grassman (pressattché vid tyska legationen, vår anm.), boende i Äppelviken. Klockan 11.15 förmiddagen anlände ingeniör Carlberg, tidigare känd såsom en av de ledande personerna inom den nationalsocialistiska rörelsen i Sverige, tillsammans med löjtnant Ljungman, tidigare känd som gruppchef inom den förutvarande fascistiska rörelsen här i landet, och vilken i sin bostad på sin tid förvarade de av Gyllencreutz insmugglade vapnen för fasciströrelsens räkning. Kapten Goehring mottog genast dessa båda personer i rum n:r 16. Sammankomsten varade till 12.25, då Carlberg och Ljungman, fortfarande i sällskap, lämnade pensionatet. Förutnämnde Grassman, vilken troligen är identisk med fil.d:r Karl Grassman, boende Västerled 3, Äppelviken, ankom vid 11.30-tiden till pensionatet, där han väntade till klockan 12, då han meddelade portiern att han senare skulle återkomma för att sammanträffa med Goehring. Vid 2-tiden på eftermiddagen ankommo prinsen och prinsessan av Wied till pensionatet, där de hade ett samtal med kapten Goehring ungefär en halvtimme. Strax därpå lämnade kapten Goehring ensam pensionatet och begav sig till Svenska Handelsbankens filial i hörnet av Artillerigatan och Strandvägen. Efter ett kort uppehåll å banken återvände han till pensionatet. Klockan 3.15 eftermiddagen lämnade kapten Goehring ånyo pensionatet, därvid var han iklädd vita byxor, och skor, blå kavaj samt vit segelmössa. Han anropade en droskbil på Strandvägen 58 och fortsatte med denna mot Nybroplan. På grund av trafikhinder kunde undertecknade icke följa efter kapten Goehrings bil, vars nummer är A 17840, drosknummer 412, men genom Droskstationen har föraren av denna bil tillsagts att infinna sig å kriminalstationen för att lämna upplysningar om, vart kapten Goehring åkte vid detta tillfälle.”

Ställd inför rätta

Den 11 maj 1932 påstod tidningen Ny Dag att Göring börjat missbruka kokain: ”… det kanske inte är alldeles okänt för de maktägande i Tyskland, ja inte ens för hans vapendragare i detta land, att Göring fortfarande lider svårt av kokainmissbruk.

Under senaste tiden har detta tilltagit och mannen får ofta raserianfall av så svårartad karaktär att han måste hållas av sina privata legoknektar.”

Direkt efter krigsslutet inrättades en internationell militärdomstol i Nürnberg där de värsta nazikrigsförbrytarna rannsakades under åren 1945–46. När de allierade inför rättegången letade efter bevis fann de i Hermann Görings tjänsterum brev och dokument som visade att svenska företagschefer och affärsmän hade haft direktkontakt med Göring under kriget. När rättegången pågått i tre veckor kontaktade Görings styvson, Thomas, den amerikanska legationen i Stockholm med en begäran att få vittna till förmån för sin styvfar. Han ville berätta om en okänd sida hos sin stryvfar. Till Expressen sa han: ”För min personliga del vet jag att Göring i hemlighet hjälpt många enskilda judiska flyktingar att komma över till Sverige, därom råder intet tvivel.” Hans begäran avslogs.

Sent på kvällen, den 15 oktober 1945, två timmar innan Hermann Göring skulle hängas, lurade han bödeln och bet sönder en giftampull av glas. Ny Dag rapporterade om Hermann Görings självmord under rubriken: ”Blodhunden Göring dog en feg stackares död.”

Mer att läsa: ”Carin Göring skriver hem” och ”Görings Sverige — en hatkärlek” av Björn Fontander. ”Hitlers vasaller och Sverige, Göring, Himmler och Ribbentrop” av Jan Linder och Lennart Lundberg.