Nobelpriset i litteratur går till en sann Sverigevän. Jean-Marie Gustave Le Clézio läste Stig Dagerman redan som ung, älskar Ingmar Bergman och besöker svensk mark inte mindre än tre gånger i år.

Det lär bli trångt i Älvkarleby kyrka på lördag om två veckor. Då tar Le Clézio emot Stig Dagermanpriset. I alla fall var det planen fram tills i går.

Nobelstiftelsen låter hälsa att den inte har något emot att Le Clézio framträder i Sverige innan han tar emot Nobelpriset, även om de är mycket restriktiva med att tillåta att vinnarna håller andra föreläsningar under själva Nobelveckan.

Bengt Söderhäll, en av Stig Dagerman-sällskapets grundare, befarar att han lär bli tvungen att hitta en större lokal än den lilla uppländska kyrkan med plats för 200 personer.

– Tanken var att han skulle tillbringa några dagar här så att vi kunde visa honom Dagermans byggd. Han är oerhört glad för vårt pris och för att vi arrangerar detta. Han är en mycket trevlig person i ordets i bästa mening.

Naturligtvis kommer han att betona Dagermans betydelse för honom vid prisutdelningen, säger Bengt Söderhäll.

Le Clézio upptäckte Dagerman redan som ung. I en artikel med rubriken Hej Stig Dagerman! i tidningen BLM skrev han 1969 själv om sina upplevelser när han sträckläste Dagermans Ormen, eller Le Serpent på franska, en natt: ”Jag hade varit där, närvarande, hela tiden, och jag hade sett dessa fruktansvärda saker hända”.

Jean-Marie Gustave Le Clézio har en omtalad vurm för svensk kultur. När han senast var i Sverige i februari gjorde han bland annat ett längre besök på Strindbergsmuseet, eftersom hans intresse för Strindberg är stort.

En annan av hans kopplingar till Sverige stavas Ingmar Bergman. Han har ett kärleksfullt förhållande till film och inte minst till den store svenske regissören. Förra året gav Le Clézio ut essäboken Ballaciner, en djupt personlig skildring av filmkonstens historia och filmens betydelse i författarens eget liv. Nästan ett helt kapitel ägnas åt Ingmar Bergman, där nyckelordet är ljus, i synnerhet elektriskt ljus.

– Det är en av de saker han dras till i Bergmans filmer. Men han framhäver även det lyckliga, kombinationen av tungsinne och lätthet, säger Jon Asp på Stiftelsen Ingmar Bergman.

Le Clézio refererar bland annat till filmen Sommaren med Monika, ”en av Bergmans allra vackraste filmer”, och den självbiografiska boken Laterna magica.

– Barndomsminnet utgör en röd tråd. Både Le Clézio och Bergman utgår ju från barndomen och olika minnen hemifrån som de omskriver på olika sätt, säger Jon Asp.

Le Clézio har varit i Stockholm några gånger tidigare, och tycker mycket om staden. Hans bror är lingvist och talar svenska. Översättaren Ulla Bruncrona i Paris berättar att han gillar den svenska mentaliteten.

– Mamman sysslade med svensk gymnastik, som man sa på 1930-talet. Han är väldigt förtjust i Sverige. Han ser ut som en nordbo och flyter lätt in i sammanhanget eftersom folk är naturligare i Sverige än i Frankrike. De intellektuella kretsarna kan vara väldigt snobbiga här, men i Sverige var de som han kom i kontakt med mer vänskapliga, säger Ulla Bruncrona.