Det vi idag kallar Musikaliska akademiens gamla lokaler var förstås en gång nya lokaler. När det specialritade huset på Nybrokajen 11 stod klart 1878 hade akademin i drygt hundra år fått hyra in sig på olika ställen i stan, bland annat Riddarhuset och Arvfurstens palats. Den nya byggnaden gav möjligheter till en viktig vitalisering av Stockholms musikliv.
Innan Konserthuset byggdes ett halvsekel senare var detta den största och bästa konsertlokalen i Stockholm. Men i huset rymdes också musikkonservatorium och musikbibliotek. Akademien har fortfarande dispositionsrätt till en del av lokalerna i kvarteret, men de övriga verksamheterna har undan för undan flyttat ut och motsvaras idag av Musikhögskolan, Musikbiblioteket och andra institutioner.
För dessa har regeringen lagt ut kursen, men för huset finns ännu ingen riktig plan. Beslutet att lägga ned Rikskonserter är fattat, men departementet har ännu inte tagit ställning till hur man ska hantera alla de konsekvenser det för med sig.
”Den här fastigheten går inte bra idag”, yttrade Lena Myrelid Knöös på Statens fastighetsverk, när SvD skrev om Nybrokajens problem i början av året. Hennes syn på byggnaden överensstämmer förstås med det hon uppfattar som sitt fastighetsförvaltaruppdrag. Men den visar också på det orimliga i en marknadsmässig syn på Fastighetsverkets uppdrag.
Varför skulle det statliga fastighetsbeståndet löna sig? Det är ju själva verksamheten i huset som är målet. ”SFV:s uppdrag är att bevara och utveckla de statligt ägda kulturhistoriska fastigheterna för framtida generationer”, skriver Fastighetsverkets generaldirektör i praktvolymen ”Halva kungariket är ditt. Svenska folkets kulturarv” som gavs ut häromåret.
På vilket sätt följer SFV sitt uppdrag? Även om fastigheten på Nybrokajen inte ”går bra”, låter den bra. Den är byggd för musik och har en akustik som passar för alla möjliga sorters musik, särskilt mindre ensembler. Här kan man få höra konserter med allt från barockgrupper, stråkkvartetter, pianosolister och operettensembler till den nya Folk- och världsmusikgalan, som denna vår etablerade sig där.
Om Konserthusets expansive chef Stefan Forsberg hade velat ta på sig driften skulle det säkert ha inneburit en bra grundtrygghet för den ärevördiga musiklokalen. Men Länsmusikens och Blåsarsymfonikernas chef Fredrik Österling är också en synnerligen driftig person, och nu kämpar han hårt för Nybrokajen.
Många i musiketablissemanget har skrivit under ett upprop med det fyndigt dramatiska namnet ”Ståplats Nybroviken för musiken?”. Med Österling vid rodret finns det säkert förutsättningar för Nybrokajen att även i framtiden vara ett levande musikens hus.
Bara inte Blåsarsymfonikerna får för stort utrymme. Det är det varierade utbudet av olika musikformer som idag är den klingande lokalens styrka.
