GÖTEBORG Det var oklart in i det sista om nästa helgs Notting Hill Carnival skulle ställas in eller inte. Karnevalen startades 1964 som en hyllning till den stora del av lokalbefolkningen som hade karibiska rötter. Och trots att både Notting Hill och karnevalen har förändrats avsevärt genom åren så är de här två dagarna – alltid den sista helgen i augusti – fortfarande Europas största manifestation för kärleken till, i synnerhet, jamaikansk musik.

Skälet till att man, för första gången sedan starten 1964, övervägde att stoppa den just i år var förstås de kravaller och plundringståg som drog genom Storbritannien härom veckan. Till slut togs det enda rationella beslutet att låta karnevalen gå av stapeln precis som vanligt. Eller i alla fall nästan som vanligt. Polisnärvaron kommer att öka avsevärt och karnevalen kommer att avslutas redan klockan sju båda kvällarna den håller på.

Det är inte bara jag som känner en ganska stor oro inför årets karneval. Och hur just de polisiära säkerhetsåtgärderna så lätt kan tolkas som en provokation. För varje år som har gått sedan jag flyttade till en av just de gator där karnevalståget drar förbi, har inte bara Notting Hill Carnival vuxit sig allt större – i år räknar man med drygt en miljon besökare – den har också blivit lite farligare, lite våldsammare. Man märker det inte så mycket på dagen. Det är alldeles för trångt för det.

Det är när det börjar mörkna och alla stånden som säljer Red Stripe och jamaikanska jerk chicken monterats ner som karnevalens baksida vaknar. När barnfamiljerna börjar röra sig hemåt eller kryper in på de lokala pubarna, det är då gängen med uppdragna luvor dyker upp, tar över gathörnen, muckar med varandra.

Rånen och vapenbeslagen har ökat lite varje år. Just nu säger obehagliga rykten att högerextremister och organiserade rasister ämnar dra sig mot Notting Hill enbart för att skapa dålig stämning, med ambitionen att ge karnevalen – som ju på så många sätt är en enda stor hyllning till svart kultur – ett dåligt rykte. Och ju tidigare karnevalen officiellt slutar desto större utrymme får de.

Jag hade tänkt åka hem för att ta del av årets karneval men med bilderna, ljuden och den knäpptysta domedagsstämning som rådde på Ladbroke Grove den kvällen kravallerna bröt ut alldeles för färskt i minnet så tror jag att jag håller mig borta.

Jag önskar inget hellre än att bli motbevisad och egentligen vill jag vara där bara för att visa support för karnevalens ädla syften. Men jag får göra det i skrift i stället. För magkänslan säger mig att årets Notting Hill Carnival kommer att urarta. Den känslan går inte att skaka av sig hur mycket jag än försöker och hoppas.

Snälla, låt mig för en gångs skull ha fel.