Ungas läsning har minskat dramatiskt i Sverige de senaste åren. Det är en av de mer alarmerande uppgifter som den nyligen presenterade Litteraturutredningen har kommit fram till. Läsnedgången har många orsaker; men en av dem är konkurrensen med andra medier. Att sätta sig ner och läsa en text är för många som vant sig vid betydligt snabbare medier något otänkbart och närmast abstrakt.

Ibland får jag en känsla av att vi som jobbar för och med litteratur befinner oss i en brant sluttande utförsbacke. Det ges ut fler böcker än någonsin i Sverige, i Litteraturutredningen bekräftas att man faktiskt kan tala om en ”bokflod”. Men vem läser alla dessa böcker? Och hur skall den smalare, så kallade kvalitetslitteraturen – den som kräver mer och ofta tar längre tid att få i sig – kunna hävda sig i ett litteraturklimat som mer och mer bygger på mer lättuggade bestsellers?

Tack och lov får man ibland en dos uppmuntran som i alla fall tillfälligtvis tystar ens inre Krösa-Maja. Nyss hemkommen från den årliga Bok-&biblioteksmässan i Göteborg har jag i fyra dagar trängts med mängder av bokälskare – låt vara att vi framstår som ännu fler när man tränger in oss alla i en gigantisk bunker – människor som fortfarande tror på litteraturens och läsandets värde.

Bokmässan i Göteborg är en företeelse som kulturvärlden älskar att hata, eller åtminstone gnälla om. Den är för kommersiell (själv kan jag inte riktigt se något problem med att man faktiskt säljer böcker), den är uppblandad med för mycket annat krafs (det kan jag hålla med om), de stora förlagen får dominera (samtidigt är det just på mässan man har möjlighet att ta del av alla de mindre förlagens utgivning nu när den fysiska bokhandeln så ofta sviker), den är ett ytligt geschäft och har ingenting med litteraturens sanna värden att göra (puritanernas åsikt).

Det ligger förstås ett mått av sanning i allt det där. Samtidigt: hur många forum finns det idag där boken faktiskt får vara huvudperson? En av de faktorer som gör Bok-&biblioteksmässan viktig är att den faktiskt fortfarande visar att boken är viktig nog att skapa ett stort jippo kring. Jag tror att det har en oerhört stor betydelse. Kanske inte för de redan invigda, men för alla dem som står i ringlande köer för att komma in på mässan den dagen den är öppen för allmänheten. Alla dessa potentiella läsare som är nödvändiga för att litteraturen ska överleva.

Därför blir jag oroad när jag läser i tidningen Fokus att den nya mässgeneralen Maria Källson inte tycks tro att boken är stark nog att bygga en hel mässa kring. Hon har planer på att bredda verksamheten ”radikalt”. ”Tanken är att mässan inte bara ska handla om böcker” säger hon. Och anför det gamla vanliga om e-böckernas inträde och att ingen vet vad det kommer att innebära för mässans framtid. Jag vill gärna påminna Maria Källson om att böcker utöver sin form också har ett innehåll. Oavsett hur detta paketeras i framtiden. Litteraturen är viktig i första hand för det som den faktiskt har att berätta. Låt bokmässan få förbli en bokmässa.

Annina Rabe är litteraturkritiker i Svenska Dagbladet.