I veckan släpptes den så till sist även i Sverige, den så haussade Ipad. Med ”paddans” hjälp ska surfplattorna bli årets julklapp, sägs det. Den rena läsplattan blev således omsprungen av den multimediala underhållningsplattformen, men utsikterna för att den senare samtidigt kommer att medföra e-bokens genombrott är ändå goda. Surfplattan lämpar sig onekligen bättre än mobiltelefoner och traditionella datorer för just läsning, och möjligheten både att bära med sig en virtuell trave böcker och att impulsköpa lektyr i lässoffan eller tunnelbanan lär komma att innebära förändrade läsvanor och nya mönster för utbud och efterfrågan.
En inte alltför långsökt gissning är att den nya plattformen bland annat borde kunna erbjuda ett naturligt tillhåll för den hittills kanske hemlösaste av litteraturens former: novellen.
I 1800-talets och det tidiga 1900-talets skönlitterära tidskrifter hade förvisso novellen en gång en given plats, vilket också innebar en guldålder för novellkonsten, då storheter som Hoffmann, Poe, Maupassant, Tjechov, Mansfield med flera mejslade fram den begränsade formens obegränsade möjligheter. Men därefter har kortprosan blivit en alltmer svårhärbärgerad gäst på parnassen. Förlagen har svårt att finna lönsamhet, om det inte rör sig om redan lysande stjärnor som en Raymond Carver eller en Alice Munro. En ensam novell gör ingen bok, medan en samling lätt blir för mycket på en gång.
Entré: läsplattan. Novellen är som gjord för att läsas i ett sträck. Till formen tillräckligt anspråkslös för att dyka ned i nästan vilken stund som helst, innehållsligt tillräckligt stimulerande för att förgylla den stunden. Stopp i trafiken? Varför inte lägga en spottstyver på Kafkas ”Förvandlingen”? Klicka och läs! (Just ”Förvandlingen” ingår förresten i en sjukronors-app med fler än 300 klassiska, copyright-befriade noveller, dock tills vidare enbart på engelska.)
I The Independent kunde man häromdagen (29/11) läsa om en mängd små uppstickarförlag som på senare tid siktat in sig på att publicera nyskrivna noveller av såväl erkända som oetablerade författare. Alltså just noveller, just för den digitala marknaden.
Tills vi får ett liknande initiativ för svensk novellistik kan man välja att prenumerera på ”Brevnoveller”, som sedan ett år tillbaka bjuder på en långt mer lågteknologisk men inte desto mindre elegant lösning på novellproblemet: en gång i månaden får man ett häfte med en nyskriven novell i brevlådan – under det första året med guldkorn av författare som Viktor Johansson, Anneli Jordahl, Sofia Nordin och Jonas Karlsson.
Jag vet, man siar ofta om en stundande novellboom, som dock aldrig riktigt tycks infinna sig. Vänta bara!
Ludvig Hertzberg är SvD:s litteraturredaktör.
