Det var kanske inte dans bort i vägen, men i alla fall riktig folkfest när molnen över Karlstad skingrade sig och värmde den flera hundra meter långa kön till akvarellmålaren, grafikern och författaren Lars Lerins nya konsthall, det ombyggda klassiska före detta danspalatset Sandgrund vid Klarälvens strand.

När dansbandskungen Christer Sjögren hade klippt invigningsbandet i lördags strömmade 1 700 besökare till festen där det även bjöds på flera timmars varierad musikunderhållning och gästutställning av fotografen Helena Blomqvist.

Blomborden dignade och medier stod i kö för att träffa dagens huvudperson.

– Jag är alldeles utmattad. Jag är inte van vid att prata och räcka till för alla så intensivt, säger Lerin till SvD när uppståndelsen har lagt sig.

Men vägen till vernissagen för den 58-årige Munkforsfödde konstnärens permanenta utställning och konsthall har inte varit rakt igenom solig.

Karlstads kommuns hyresavtal med Lerin har vållat livlig lokal debatt och en privatperson har överklagat avtalet till förvaltningsdomstolen, som ännu inte fattat beslut.

Kommunen beslutade förra året att köpa Sandgrund för för 22 miljoner kronor och står för en renovering på 6,6 miljoner. Driften beräknas kosta 3,5 miljoner kronor om året. De 20 procent av entréintäktena som Lars Lerin AB ska betala i hyra beräknas ge kommunen tillbaka runt 1 miljon kronor om året, om hallen får 50 000 besökare. (Som jämförelse kan nämnas att grannen Värmlands Museum årligen har cirka 250000 besökare, varav drygt 80 000 är barn och skolungdomar.)

Kritikerna menar att avtalet är ett otillbörligt gynnande av ett enskilt privat företag som strider mot kommunallagen. Kommunen försvarar sig dock med att Lerin i gengäld förbinder sig att förnya utställningen med minst 20 procent per år samt engagera sig i andra projekt i kommunen som kan främja konstliv och turism.

Lerin själv tar debatten med ro även om han naturligtvis inte förblivit helt opåverkad.

–Det gör mig inget om en eller annan protesterar, för jag känner stort stöd från både kommunen och bland människor jag möter på Ica. Dessutom har jag mina egna demoner, som är värre att tampas med. Jag tar en dag i taget.

Vad händer härnäst?

– Nu ska jag ta det lugnt i ateljén och ägna mig åt familjen (maken Manoel ”Junior” Marques och katterna). Jag ska också avsluta en bok om naturlära, från vilken en del illustrationer också finns med i den nya utställningen på Sandgrund, säger Lars Lerin.