Diskussionen kring ungdomars minskande läsintresse har pågått i flera år, men i sommar har den varit livligare än någonsin. Startskottet blev folkpartiets förslag till hur man ska stärka litteraturens ställning i skolan. Där föreslog de att svenskämnet ska få fler undervisningstimmar i gymnasiet, att litteratur ska bli ett eget ämne med separat betyg, och att man ska inrätta en litterär kanon, en lista över verk som eleverna ska läsa.
Det gillar inte Lärarförbundet. Det skulle innebära ett steg tillbaka till hur skolan såg ut på 1950- och 1960-talen, tycker ordföranden Eva-Lis Preisz. Fram till dess fanns det både en kanon och tvådelade svenskabetyg.
- Det här förslaget stupar på sin egen orimlighet. På den tiden såg skolan annorlunda ut. Då gick bara ett fåtal på läroverket men nu går i stort sett alla i gymnasiet. Det här förslaget förutsätter en homogen grupp elever. Så är det inte i dag, säger hon.

Eva-Lis Preisz tror att folkpartiets förslag bara kommer att gynna genomsnittseleverna och varken de
som redan läser mycket eller de som inte läser alls. Dessutom är hon kritisk till att politikerna ska detaljstyra undervisningen.
Litteratur finns redan med i kursplanerna för de obligatoriska svenskakurserna.
Efter Svenska A ska eleverna ”känna till några vanliga myter och motiv i litteraturen, vilka speglar frågor som har sysselsatt människor under olika tider”.
Efter Svenska B ska eleverna ”jämföra och se samband mellan litterära texter från olika tider och kulturer samt mellan texter med anknytning till vald studieinriktning” och ”ha tillägnat sig och ha kunskap om centrala svenska, nordiska och internationella verk och ha stiftat bekantskap med författarskap från olika tider och epoker”.

Vilka verk man ska läsa och hur arbetet ska gå till är upp till läraren att bestämma.
- Grundprincipen med våra kursplaner är att de lämnar fritt utrymme för både lärare och elever, säger Jan Sydhoff, chef för Skolverkets enhet för styrdokument.
Samtidigt är han noga med att inte ta ställning för eller mot en
kanon.

Är det möjligt för en lärare att hoppa över eller försumma litteraturdelen?
- Inte helt och hållet, men det finns möjlighet att välja vissa böcker eller helt andra.

Finns det inte en risk att eleverna får väldigt varierande kunskaper då?
- Ja, risk eller möjlighet ... Det krävs olika utgångspunkt om man undervisar i en skola i Tensta, Danderyd eller Pajala. Man måste välja litteratur som passar just de eleverna och deras bakgrund, och sedan kan det förhoppningsvis leda fram till Strindberg förr eller senare.

Ska inte alla elever få ungefär samma utbildning?
- Det beror på om man talar om att man ska kunna lika mycket eller ha läst exakt samma böcker. Framför allt handlar det om att hjälpa eleverna hitta lusten att läsa. Det finns många som har skaffat sig en livslång aversion mot matte och engelska bara för att de blivit tvingade i skolan.

Folkpartiet hävdar också att svenskämnet har minskat i omfång. Men enligt Skolverket och Lärarförbundet är det är omöjligt att avgöra. Däremot innebär
den nya gymnasieskolans fria form att antalet svensktimmar kan variera mellan skolorna.
- Det är ett stort ämne. I dag är det upp till varje skola att omvandla de 100 poäng som kurserna består av till schemalagda lektionstimmar. Det gör att antalet timmar kan skifta från skola till skola, säger Suzanne Mehrens, utbildningsråd på Skolverket och ansvarig för språkämnen.

Eva-Lis Preisz på Lärarförbundet säger också att det är en myt att unga läser mindre och är sämre på att läsa och skriva än någonsin. Hon hänvisar till den europeiska undersökningen Pisa där elever testas bland annat i läsförståelse. Där hamnar Sverige klart över genomsnittet, men överträffas av eleverna från flera länder, exempelvis Finland.
En undersökning som Lärarnas riksförbund gjorde förra året visar dessutom en mörk bild av svenska grundskoleelevers läsvanor. Hälften av de 1 200 som svarade läste bara mellan en och tre böcker om året, och 16 procent uppgav att de aldrig läser böcker utanför skolan.