Regisssören Kasper Bech Holten vill genom att placera La Traviata i sin samtid på en porrklubb i Paris ännu tydligare klä av cynismen och hyckleriet.
I motsats till förlagan, Dumas Kameliadamen, tvingade den italienska censuren Giuseppe Verdi att flytta handlingen i La Traviata bakåt i tiden. Premiärpubliken på La Fenice i Venedig kunde ta illa vid sig av den döende älskarinnan den där marskvällen 1853. Resultatet blev ett formidabelt fiasko. När det danska fenomenet och chefen för Det Kongelige i Köpenhamn, Kasper Bech Holten nu regisserar på Stockholmsoperan för första gången markerar han ett tydligt här och nu.
- Piano, piano. E crescendo. Beautiful crescendo!, berömmer dirigenten Antonello Allemandi när Jonas Degerfeldts rikemansson Alfredo har förklarat Carmen Giannattasios lyxhora Violetta sin kärlek med strofen: Hemlighetsfull och ouppnåelig - hjärtats plåga och lust. Dagens repetitioner är första mötet mellan den italienske maestron, Kungliga Hovkapellet och sångarna.
- Verdi och Puccini är vardagsmat för mig. Det är alltid samma utmaningar med Verdi; att göra expressiva ackompanjemang och få sångarna att följa melodi och fraseringar.
Puccini är enklare, eftersom orkestern och sångarna har samma melodi, säger den vane Verditolkaren Antonello Allemandi som debuterar på Kungliga Operan.
Sångarna i La Traviata är svenska, förutom italienskorna Maria Constanza Nocentini och Carmen Giannattasio som alternerar i rollen som Violetta. För att få rätt fraseringar på ensemblen tas röstcoachen Giuseppina Penta in.
- Eftersom vi har italienska sångerskor i huvudrollen måste jag bli ännu petigare. Svenska sångare har problem med att skilja mellan enkla och dubbla konsonanter. För att låta mer italienska tror de att man ska dubbla även de enkla konsonanterna. Men här krävs att man sjungar mycket på vokaler; som i Violetta.
Svenska sångare vill sjunga ”Viollletta”, istället för att satsa på vokalen e: ”Violeeetta”, utbrister Giuseppina Penta som har jobbat för Kungliga Operan i snart fyra år.
Första gången är det för Kasper Bech Holten, som sitter i personalmatsalen och masserar en öm fot samtidigt som han är extremt entusiastisk över
uppsättningen. Det är första gången den 33-årige dansken gör en opera för andra gången.
- Jag satte upp La Traviata 1997 när jag var chef för Århus Sommaropera. Och det är klart att jag och mitt liv har förändrats mycket på tio år. Därför blir det också en annan föreställning. Scenografen Steffen Aarfing och jag har jobbat mycket ihop, de senaste åren med Wagners Nibelungens ring i Köpenhamn. Därför är det fantastiskt att få återvända till Verdi. Det går inte att säga vad som är bäst. Där Wagner är väldigt politisk och filosofisk är Verdi mycket mer av starka emotionella krafter, säger Kasper Bech Holten.
Trots moderna miljöer och kostymer tycker han att regin egentligen är gammaldags, eftersom den saknar ett intellektualiserande.
- Opera är bra på att få oss att uppleva hur det är att vara kär, att förlora någon, att vara svartsjuk. Jag brukar säga att opera är en sorts känslornas fitness center - ett ställe dit man kan gå och jobba med sina känslomuskler.
Att förmedla känslor är Kasper Bech Holtens
credo. Något han menar vi behöver mer av här i Skandinavien där han tycker att vi måste påminna varandra om att logik och rationalitet inte alltid räcker.
- Folk frågar varför man ska sjunga ”Jag älskar dig” i fem minuter, eller ”Jag dör” i sju minuter. Men det tycker jag är ganska snabbt för något som det kan ta ett helt liv att ta reda på. Vardagslivet är inte viktigt. Opera är inte realism, de sjunger ju till varandra. Det viktiga är att så snabbt som möjligt transportera historien till ett ställe där man känner just kärlek, sorg, begär och svartsjuka - på det sättet är opera som fitness för känslorna.
Så här i backspegeln tycker han att resultatet av La Traviata i Århus blev för snällt. Nu vill Kasper Bech Holten ännu tydligare klä av cynismen och hyckleriet genom att placera sig i sin samtid.
- När Verdi gjorde La Traviata var det viktigt för honom att det var i nutid. Att han inte fick det tyckte han var en stor del av orsaken till att det blev fiasko vid uruppförandet.
Därför handlar det
inte om en vacker kvinna på 1800-talet. Många säger att i dag skulle väl ingen pappa lägga sig i vem sonen gifter sig med, säger Kasper Bech Holten och tittar ut över bankpalatsen på andra sidan Kungsträdgården.
- Fråga en väldigt rik svensk familj om sonen vill gifta sig med en 19-årig litauisk prostituerad. Då tror jag nog att pappa skulle lägga sig i. Verdi visar att pappa inte kan bestämma, han manipulerar och hänvisar till Gud för att få sin vilja igenom. Det är fortfarande starkt. Titta på den kristna högern som vinner terräng tack vare traditionella familjevärderingar. Man glömmer bort vad kristendomen egentligen handlar om: medkänsla med de svaga.
Traditionellt förläggs sista akten i en stor säng, där Violetta långsamt dör omgiven av tjänstefolket. I Steffen Aarfings scenrum sitter hon hemlös på den lyxiga shoppinggatan.
- I New York kan man köpa ringar på Tiffany”s för flera miljoner kronor medan någon sitter på gatan utanför och dör. Jag vill inte hyckla. Jag handlar också dyra kläder och
mobiltelefoner och flyger runt. Därför vill jag inte säga att det är en politisk föreställning, men det är i alla fall en påminnelse om något vi i Danmark diskuterar mycket just nu: likheter och social jämställdhet.
Kasper Bech Holtens gästspel i Stockholm brukar få publiken att reagera. Folk svimmade av hans blodiga Lucia di Lammemoor av Donizetti på Folkoperan. Våldet i Clockwork Orange på Dramaten gjorde att pjäsen snabbt lades ner. La Traviata är inte lika spektakulär, frånsett några scener på porrklubben.
- Det här är en miljö där kvinnor blir utnyttjade och behandlas som varor. När jag väljer att visa sådana saker hoppas jag att folk inser att det inte är för att provocera. Jag förstår att man misstänker mig för det, men jag tycker att det finns i verken. Därför är blodet i Lucia, våldet i Clockwork och stripmiljön i Traviata egentligen bara en påminnelse om vad som händer. I opera är det alldeles för lätt att bara luta sig tillbaka och njuta av den fina musiken och estetiken.
Kasper Bech
Holten och scenografen Steffen Aarfing har bildat konstnärligt team sedan de gjorde Traviata i Århus. Inställningen till scenkonsten kan vara en anledning till det framgångsrika samarbetet. När Steffen Aarfing definierar en klassiker, gör han det med något som tål en modernisering.
- Scenografi har länge varit en abstrakt, skulptural konstart men har blivit en kontextuell affär där man intresserar sig för citat från omvärlden. Så har vi jobbat i tio år, säger Steffen Aarfing.
Han hade bara ett krav när regissören messade och frågade om han ville göra La Traviata på nytt - att Violetta inte dör i ett sovrum.
- Kasper är fantastisk att arbeta med eftersom han omedelbart förstår mina intentioner och inte minst kommer ihåg dem sex månader senare när han faktiskt står på scenen. Jag ser oss lite som presidenten och utrikesministern. Jag åker runt och krattar i manegen och så dyker han upp senare, säger Steffen Aarfing som just nu planerar Mozarts Figaros bröllop som den danska duon sätter upp i Wiens nya
operahus i sommar.
