I början av veckan gick moderaterna i kulturutskottet ut med 97 förslag på framtida förändringar. Ett av dem var avdragsrätt för kultursponsring och den gamla frågan om hur näringslivet ska fås mer delaktigt i kulturlivet blev aktuell igen.
SvD har gått igenom årsredovisningarna från en rad statliga kulturinstitutioner för att ta reda på hur sponsorintäkterna sett ut de senaste åren.
Resultatet är varierande: från Kungliga Operans tio miljoner kronor 2007 till museer helt utan sponsring eller Arkitekturmuseets blygsamma 50000 kronor från Vasakronan.
Anders Franzén är chef för Kungliga Operan och tycker trots de jämförelsevis goda siffrorna att marknaden är oerhört tuff.
–Framför allt är det svårt att nå långsiktiga överenskommelser. Vi lägger ner oerhörd möda på arbetet, bland annat anlitar vi en speciell sponsorkonsult som stöd till försäljningsorganisationen, men känner ändå av ett stort motstånd till kultursponsring, säger han.
Kungliga Operan har ett 50-tal företag som man bearbetar konstant för olika former av sponsringsprojekt. På Dramaten har man valt den motsatta vägen och vill inte ha fler än tre sponsorer, fast på längre sikt. Huvudsponsorn, finansbolaget Quesada, är inne på sitt andra år som samarbetspartner.
–Vi vill inte bygga upp en organisation som riskerar att inte bära sig ekonomiskt, säger Dramatens vice vd Staffan Rydén.
Dramatens sponsorintäkter har legat runt två miljoner kronor de senaste åren, att jämföras med den totala omsättningen på ungefär 240 miljoner förra året. Under Kulturhuvudstadsåret 1998 tog man in tio miljoner kronor från näringslivet, men då stod kulturen mer i fokus och konkurrensen var inte lika hård, säger Staffan Rydén.
–Om det ska bli någon omfattning på sponsringen måste skattevillkoren ändras och det har ju inte hänt något på den fronten, fortsätter han.
Anders Franzén på Kungliga Operan är däremot tveksam till vilken betydelse skattereglerna egentligen har, bortsett från symbolvärdet. Han menar att det finns en övertro på vad den privata finansieringen kan uträtta – i Sverige har vi en lång tradition av ett skattefinansierat kulturliv och det påverkar inställningen från alla aktörer.
Trots detta fortsätter Kungliga Operan att jobba med sponsringsfrågor och på några års sikt hoppas man kunna dra in 20–25 miljoner kronor per år.
–Med de marginaler vi har är varje miljon viktig och sponsorpengarna vi får in blir grädde på moset, säger Anders Franzén.
Tobias Hedström är analytiker på Institutet för reklam- och mediestatistik, som bland annat gör mätningar av kultursponsringen. Enligt honom finns det ingen heltäckande statistik. Däremot undersöker man ett urval av mottagarna av sponsorpengar, och enligt de siffrorna ökade kultursponsringen med 19 procent 2007.
Statens museer för världskultur bidrar inte till den ökningen. Förra året redovisade myndighetens fyra museer, Världskulturmuseet, Etnografiska, Östasiatiska och Medelhavsmuseet noll kronor i sponsorintäkter. Men kontakterna med näringslivet kan inte vara så skrala, för samma år vann Östasiatiska Swedish Arts and Business Award för samarbetet med klädkedjan Indiska under utställningen Bollywood – Indiens levande gudar. Peter Skogh är informations- och marknadsföringschef på Statens museer för världskultur.
–Man måste skilja på två saker: sponsring ur ett redovisningstekniskt perspektiv och när ett företag samarbetar med en kulturinstitution utan att det märks i böckerna. Vår målsättning är att kunna mäta sponsringen bättre i framtiden, men ett problem är att man sällan diskuterar avtal med redovisningsmänniskor utan snarare marknadsföringsavdelningen, säger Peter Skogh.
