Kan kungen sjunga? Svaret kommer resolut:

– Nä, nä! Aldrig, försäkrar Carl XVI Gustaf.

Han vill inte framstå i falsk dager. Men han berättar att han anför Ja, må hon leva för kronprinsessan och Hej, tomtegubbar med personalen vid den årliga jullunchen, men det är en annan sak. Det är inte sång, avfärdar kungen frågan. Han ställer större krav på musik än så och att gå med i Hovets personalkör, Slottskören, har han inte funderat på.

Men kung Carl Gustaf är musikalisk och mycket musikintresserad. Bland annat är han en av få bland Europas regenter som håller sig med egen musikverksamhet, en hovförsamling med rikt musikliv och en hovorganist.

– Jo, förresten, jag har faktiskt sjungit i kör, minns han plötsligt och det strama anletsdraget spricker upp i ett brett leende. Det var i skolan, jag skulle pröva upp till andrastämman. Musikläraren konstaterade kort att här hade han en elev som inte gjorde sitt bästa. Och så åkte jag ut. På den vägen är det.

Länge har kungen burit på drömmen att få uppföra älsklingsstycket framför andra, Lars-Erik Larssons Förklädd Gud, i sitt eget slott. Nu förverkligas femton års önsketänkande med en konsert för allmänheten i Rikssalen den 25 november.

– Önskekonsert? Nej, det vill jag inte säga, snarare en uppföljning av konserten på 60-årsdagen. Den inspirerade mig. Förklädd Gud har följt mig hela livet. En ambitiös musiklärare på skolan i Sigtuna övade in stycket med oss elever. Jag blev inte uttagen förstås men musiken fastnade. Sedan dess har den ständigt återkommit. Det är inte bara musik-en, det är undertonen i Hjalmar Gullbergs text. Den är djupare än man tror.

Den religiösa anknytningen i dikterna ur Kärlek i tjugonde seklet berör honom framför allt.

– Men åhöraren får tolka fritt. Det är det som är så fint och förhoppningsvis uppfattar publiken i Rikssalen det så också.

Kungen förstod att stycket Förklädd Gud behövde kompletteras med ytterligare musik vid en konsert. I två års tid har han därför funderat fram och tillbaka och anförtrodde på ett tidigt stadium hovorganisten Mary Ljungquist Hén sina planer. Sedan dess har idéerna, musikinnehållet och musikerna bollats fram och tillbaka i ständiga samtal. När hon sluter upp vid fotograferingen fortsätter samtalet. Kungen vill höra om hon är nöjd med resultatet.

Förslaget att spela den mer okända 1800-talskompositören Ludvig Norman var Mary Ljungquist Héns. Kungen for hem till Drottningholm med skivinspelningar. Norman hade han inte hört förut, så musikaliskt kunnig är han inte, erkänner han och cd-spelaren gick på högvarv. Han ville ha råd av familjemedlemmarna, som till slut fick nog av nationalromantisk musik och utbrast: ”Inte nu igen!”

Kung Carl Gustaf slarvar inte ifrån sig något han bestämt sig för. Konserten ska resultera i en ny cd. Tanken är att den kan bli en bra gåva och ett sätt att sprida svensk musik i världen vid statsbesök och andra tillfällen. Bilderna till omslaget och programmet har han tagit själv. Han ville att de skulle symbolisera kampen mellan det goda och onda. Stenmurar, sandstränder, solljuset som bryter genom mörkret. Kungen kan vara envis och jakten på den bästa bilden pågick hela sommaren.

Ölänningarna, som sett kungen sedan han var liten, blev inte förvånade när de mötte honom med kameran i högsta hugg, på jakt efter passande fotovinklar och det vackraste ljuset. Öland har många stenmurar och kungen har vid det här laget utforskat de flesta. Drottningen och adjutanten var bisittare i bilen och ska sanningen fram fanns det gränser för deras tålamodsprövande väntan.

Men kungen tycker inte att han själv är ett lika intressant fotoobjekt. När Min Helgs fotograf letar bra vinklar påpekar kungen att hon borde nöja sig.

– Det spelar ingen roll hur du vänder på apparaten, kommenterar kungen. Det blir inte bättre än så här.

Resultatet av fotograferingen på Öland då? Naturlyriskt och vackert – men kungen är inte riktigt nöjd. Det blev inte som han tänkt sig, det hade kunnat bli ännu bättre.

Det blir i alla fall en cd med kungligt omslagsfoto så fort man hinner producera.

Kungens musikintresse är brett och omfattar allt från jazz till slagverk och opera. Häromveckan var han på Operan och såg Askungen med Malena Ernman i huvudrollen.

Efter alla kommunbesök, andra officiella evenemang och resor i Sverige och utomlands – då arrangörerna anstränger sig att lyfta fram det bästa de har att erbjuda – har kungen en god överblick över landets musikliv.

Han är en god lyssnare, minns det han har hört och har ett sinne för vad som ligger i tiden. Han noterar ofta kommande stjärnor på ett tidigt stadium, som sångerskan Susanne Andersson. Hon ombads att sjunga på kungaparets svarsmiddag för Islands president vid statsbesöket 1998. Det dröjde fyra år innan Nobelstiftelsen kom på samma idé. Sådant gör kungen litet stolt.

På Drottningholms slott står den tjugo år gamla musikanläggningen. Den håller än, tycker kungen. En imponerande samling av jazzskivor som han skaffade sig i ungdomsåren finns kvar, även om delar av den har skingrats för vinden.

Nu för tiden gäller cd-skivor. Kungen botaniserar gärna efter nyinspelningar i skivaffärer. Privatprofilen är låg och människor på gatan brukar bli förvånade när han dyker upp i Stockholms butiker och konstgallerier. Konstintresset är minst lika stort som kärleken till musik.

För några år sedan grävde han bland LP-skivorna och hittade till sin glädje Pink Floyd.

– Wish you were here, den håller ju oerhört bra i dag. Jag var tvungen att gå ut och köpa en bättre inspelning. Och rätt i tiden var jag tydligen – popgruppen fick årets Polarpris, konstaterar kungen belåtet.

Kung Carl Gustaf lyfter lika gärna fram traditionell musik som nyskapande. Han ser ingen motsättning i det och gästerna vid olika tillställningar på slottet har chans att bli överraskade. Som vid en av riksdagssupéerna när han bad ett samiskt popband med jojkande solist från Norrbotten att underhålla. Det var inte vad gästerna väntat sig.

– Det var jätteroligt! tycker kungen och tillägger att var musik har sin plats. Jazz i Vita havet och pianokonserter med Bernadottemusik i Bernadottebiblioteket – slottet lider inte brist på inspirerande konsertsalar.

I januari 2009 bjuder han in unga artister till flera dagars konserter för en publik i alla åldrar. Mats Liljefors, ledaren för Musik på slottet, arrangerar och det blir klassiskt, opera, musikaler, jazz, slagverk, körsång och världsmusik i skön blandning.

Kung Carl Gustaf tar rollen som kunskapsförmedlare på stort allvar. Han trivs i den och vill vara aktiv.

– Jag önskar bara att jag hade mera tid.