Igår morse var det inte utan att jag satte morgonteet i halsen. Det satt en livs levande översättare i Gomorron Sveriges soffa! En litterär översättare hade krupit upp ur sitt källarhål och tilläts nu sitta och berätta om sitt arbete i SVTs morgonprogram. Det händer min själ inte varje dag.

Det handlade förstås om Erik Andersson och hans mastodontarbete med nyöversättningen av James Joyces Ulysses. Det ska till något sådant för att ett av kulturvärldens mest dolda yrken ska komma fram i rampljuset. Själv har jag inte gett mig på nyutgåvan av Ulysses ännu – däremot läser jag med stort nöje Erik Anderssons egen bok om översättningsarbetet, Dag ut och dag in med en dag i Dublin. Den är en underbart prestigelös, klok och väldigt rolig bok – inte så förvånande, eftersom Erik Andersson också är känd för ett eget, sparsmakat men egensinnigt, författarskap.

Att översätta litterära texter handlar ju inte bara om att överföra ett språk till ett annat – att bevara det litterära partituret utan att begå alltför mycket våld på originaltexten. Pratar man med översättare förstår man också att det minst lika mycket rör sig om ett veritabelt detektivarbete. Översättare jag känner berättar ständigt saker, som att de letar upp små obskyra amerikanska fiskeföreningar för att få tag på den exakta benämningen på en viss typ av flöte. Erik Anderssons arbete med Joyce får honom att göra djupa efterforskningar om olika korvsorter, äldre benämningar på olika kyrkliga företrädare eller potatispestens verkningar. Det är ett tålamodsprövande arbete som man måste ha en viss läggning för att orka hålla på med. Och då har vi inte ens börjat tala om det rent litterära. Att tolka och vara trogen mot originalets röst. Att varken försämra eller förbättra.

Men framför allt skulle en stor del av den litterära världen vara stängd för oss om det inte fanns översättare som dagligen sitter och petar med de här frågorna. Många svenskar kan idag läsa på engelska, betydligt färre på franska eller tyska. Och alla de andra språken då? Den nyligen bortgångna polska poeten Wislawa Szymborska har blivit älskad och läst i Sverige tack vare sin svenska översättare Anders Bodegård – hur många hade kunnat läsa henne på originalspråket? Listan med exempel kan göras hur lång som helst. Tack och lov att de har orkat trots dåligt betalt och tuffa arbetsvillkor, annars skulle vi sakna en ovärderlig och livsviktig utblick emot omvärlden. Översättararbetet är ett arbete i motvind: de större förlagen drar ner på översatt litteratur i besparingstider, idag är det ofta de små förlagen som ger ut den översatta kvalitetslitteraturen. På Södertörns högskola finns ett mycket ambitiöst litterärt översättarseminarium som nu riskerar att få lägga ner delar av sin verksamhet då högskolan skär ner. Det är bara delar av en allmän tendens.

Så kanske kan man säga att Erik Andersson har gjort en kulturgärning i dubbel bemärkelse. Dels genom att nyöversätta ett av världslitteraturens viktigaste verk, dels genom att skapa uppmärksamhet kring ett av kulturvärldens viktigaste yrken.