Vad tänker jag på när jag tänker på sommaren?
Fina om än föga originella saker: Cykelturer med badkläder i väskan. Att promenera hem från en fest under den ljusa natthimlen. Resor med hyrbil längs okända vägar. Kravlöst häng i soffan när någon storslagen utflyktsplan regnat bort.
Men också en klämkäckt överspelad uppsättning av En midsommarnattsdröm i en slottsruin. Tafatta försök att hitta något annat än repriser i tv- tablån. Att trängas i ett bastuhett festivaltält, balanserande på tårna för att få en skymt av den som uppträder långt där framme. Ännu en sommarpratare som avslutar sitt program med U2:s I still haven’t found what I’m looking for.
Sommarplågor karaktäriseras enligt Wikipedia av att musiken är ”lättsam och texterna ur ett politiskt perspektiv oförargliga”. Se där – hela sommarkulturens väsen inringat av en anonym nätskribent! Hur mycket jag än älskar sommarmånaderna kommer man nämligen inte ifrån att de har ett pris. Det är då kulturen är som sämst.
Ta skivförsäljningen. I år har den svenska albumlistan toppats av artister som First Aid Kit, Thåström, Madonna och Markus Krunegård. Men i samma stund som almanackan började visa juni så hände något. Lasse Stefanz intog förstaplatsen. Nu innehas den Tomas Ledin.
Ta biorepertoaren. Radioprogrammet Kino behandlade nyligen likriktningen i landets biosalonger. I 33 av de 46 städer där SF och Svenska Bio har biografer gick det den veckan uteslutande amerikansk film. I Örebro visades 15 titlar – samtliga från USA. Enligt SF:s programchef berodde det på att distributionsbolagen inte vågar lansera annat än säkra kort på sommaren.
Ta bokutgivningen, som praktiskt taget ligger nere. Det blir mest kokböcker, pocketutgåvor och deckare – samt enstaka små källarförlag som prånglar ut böcker under sommartorkan för att öka chansen att få publicitet.
Ta tv-utbudet. Dagen då detta skrivs sänder SVT tre avsnitt av Pappas pengar, tre av Downton Abbey och fem av Vem vet mest. TV3 sänder sex avsnitt av Bachelorette Sverige.
Men scenkonsten, tänker du, den blomstrar väl? Det spelas förvisso mycket teater under sommaren. Men det är knappast den nyskrivna, nyskapande dramatiken som dominerar. I stället fylls utomscenerna av buskis, amatörteater, operetter och revy-SM, uppblandat med pliktskyldiga doser av Strindberg och Shakespeare.
Ibland påstås det att svenskar blir förvandlade i semestertider. När solen tittar fram sägs vi släppa vi vårt tungsinne och blomma ut. Om man köper den beskrivningen kanske sommaren är vår kulturella säkerhetsventil – ett undantagstillstånd då vi släpper ängsligheten och gottar ner oss i det vi faktiskt tycker om.
Utifrån en sådan mer välvillig tolkning skulle sommarkulturens menlöshet alltså vara av godo.
Men nej. Själv barrikaderar jag mig på landet med alla de böcker jag inte hann läsa när de gavs ut under våren och vintern. I min semesterbubbla finns inga folklustspel, ingen allsångs-tv, inga sommarplågor. Däremot den trygga vetskapen att snart, snart är hösten här.
