Per I Gedin ger i söndagens debattartikel i SvD en mörk bild av nuläget i den svenska bokbranschen. Att det skymmer beror bland annat på förläggarnas roll inom de stora förlagsgrupperna.
Ekonomerna har tagit över, enligt Gedin, och de har marginaliserat förläggarna.
Förläggarna kan numera endast ”föreslå vad som ska ges ut – sedan bestämmer förlagsdirektörerna”. Förläggarna har blivit ”osjälvständiga” – och ”genom att man i de stora ledande förlagen har ersatt yrkeskunnande och erfarenhet med ekonomer, som är enbart vinstorienterade, har man börjat erodera en av Europas starkaste bokmarknader”.
Som förläggare inom en av förlagsgrupperna, Bonnierförlagen, känner vi att Per I Gedins kritik inte kan stå oemotsagd.
Det finns ingredienser i hans artikel som det går att instämma i, men Gedin för i huvudsak ett resonemang som handlar mer om föreställningar och daterade åsikter än djupgående kunskap om dagens förlagsverklighet.
Att våra utgivningsbeslut som förläggare skulle innebära vad Per I Gedin kallar en ”erodering” – eftersom de präglas av ”osjälvständighet och brist på yrkeskunnande” – är en förmäten och låg provokation, levererad av en gammal kollega vars främre vindruta tycks vara en enda stor backspegel.
I Gedins resonerande kan man mellan raderna läsa ett missnöje med innehållet i dagens utgivning. Men inte genom att han pekar på och lyfter fram vad han saknar – utan på grund av att utgivningens storlek har påverkats. Minskar utgivningen och färre titlar utkommer så blir den också sämre, vill Gedin påstå.
Detta är en märklig logik, eftersom omvänt lyder den: ju fler böcker en förläggare får ge ut desto bättre blir det.
Så är inte fallet, som bekant. Kvantitet och kvalitet går inte hand i hand.
Vad som uppstår istället är en överutgivning – eller, med andra ord, många titlar som inte hittar fram till några läsare alls.
Det är vad vi har levt med ett tag och har till slut tvingats åtgärda genom en minskad nyhetsutgivning de senaste åren. Sambandet känner Per I Gedin väl till (särskilt som han var med om samma fenomen på 1960- och 70-talen), men han väljer att bortse ifrån det i sin kritik.
Att en bantad utgivningslista leder till att man bara ger ut ”de mest säljbara böckerna” är ett annat uttalande från honom utan direkt verklighetsförankring. På våra förlag är bredden och kvaliteten i utgivningen densamma som tidigare och kommer att så förbli. Vi har inte för avsikt att ändra på denna kvalitetsprofil över huvud taget. Erfarenheten talar sitt tydliga språk, kvalitet är det enda som håller i det långa loppet – och det är helt sant att det också kan leda till försäljningssuccéer.
Att förlägga böcker idag är en mer komplex verksamhet än det var bara för något decennium sedan. Blixtsnabbt har en stillsam bransch förändrats på snart sagt alla punkter.
Som en sorts spindel i denna verksamhet står förläggaren och måste ta hänsyn till och hantera fler saker än tidigare.
Yrkeskunnandet utmanas av alltifrån nya format och utgivningsformer, detaljerade kontraktsfrågor, aktiva agenter, till minskat utrymme för litteraturkritik i dagspressen, utgåvornas förkortade livslängd, den inhemska genrelitteraturens dominans, en ökande konkurrens från andra medier, et cetera.
Att det som en följd av detta bland annat krävs en ökad ekonomisk medvetenhet hos förläggaren är logiskt.
Tanken med denna medvetenhet är att stärka förläggarens roll och dennes nödvändiga yrkeskunskap. Inte att göra en kortsiktigt tänkande räknenisse av honom eller henne. Kreativitet och en känsla för litterär kvalitet står inte i motsatsförhållande till ett ekonomiskt kunnande. För att förläggaren ska behålla makten över utgivningen och kunna skapa en publicistisk vision är det ett viktigt inslag i utgivningsdiskussionerna.
Vi ger ständigt ut betydande litteratur oavsett säker försäljningsframgång, och vi fortsätter att sträva efter en bra balans mellan låg- och högsäljare så att våra förlag kan leva vidare ekonomiskt välmående och förknippas med ett starkt kulturellt kapital. Varje dag värnar vi bredd och kvalitet i vår utgivning men vi är också noga med att inte högdraget se ner på ”vad folk vill ha”.
Rätt hanterat ger det förläggare med självförtroende och förlag med en långsiktig stabilitet, trygghet och inspiration för författare, bokhandel och läsare.
Det behövs i en bokvärld där förändringens vindar ännu inte mojnat.
Jonas Axelsson
förläggare/litterär chef, Albert Bonniers Förlag
Albert Bonnier
förläggare/facklitterär chef, Bonnierförlagen
Eva Dahlin
förläggare/litterär chef, Bonnier Carlsen
Måns Gahrton
förläggare/förlagschef, Bokförlaget Semic
Sara Nyström
förläggare/litterär chef, Bonnier Fakta
Viveca Peterson
förläggare/litterär chef, Forum bokförlag
Åsa Selling
förläggare/litterär chef, Wahlström & Widstrand
