För några dagar sedan var jag och såg en föreställning på Vasateatern tillsammans med några yngre musikerkolleger. Att höra deras lycka och glädje över att en sådan teater ännu finns gladde mig oerhört. Det är kultur, svarade jag stolt eftersom alla som arbetat på Vasateatern svarar så. Det är som att presentera en äldre syster som visserligen klär sig lite gammeldags men som samtidigt lyser av värme och glädje. Här får små och stora saker hända när kristallkronan släcks ner. Magiskt och spännande!
Så läser jag i dagens SvD att det finns en risk för att Vasateatern inte finns kvar efter 2012. Jag blir förstummad!
När Folkanteatern vid Östermalmstorg började rivas var protesterna inte så stora. Många visste att teatern var i ett mycket dåligt skick men den bar ju ändå på minnen från Ladugårdslandsteatern och det borde åtminstone skapas ett Folkanmuseum någonstans i huset. Känner man inte till historien kan man inte förstå framtiden, har någon för mig okänd person uttalat. Och visst stämmer det. Redan nu får jag förklara för intresserade vad som en gång utspelade sig bakom byggnadsplanken.
Snart har de stora elefanterna försvunnit in bakom glömskans ridå – Karl Gerhard på sin trojanska häst, Stig Järrels Fibban, Hjördis Petersson, Lars Ekborg, Sickan Carlsson och Kar de Mumma med sina kluriga iakttagelser från Stockholm. Jag vet eftersom jag spelade där i sex oförglömliga år.
Det enda vi har lyckats rädda är Folkan-skylten i neon som hängde på sniskan i rivningsmiljön. Förhoppningsvis kan den sättas upp i Åhléns galleria som ett klart lysande minne från det förgångna.
Vad kan vi då göra för att rädda Vasateatern åt framtiden om den nu inte är K-märkt ?
Jag var mycket engagerad i räddandet av Östersunds gamla teater. Man hade byggt ett nytt Folkets hus med teatersalong i Östersund och tyckte att Gamla teatern hade spelat ut sin roll. Men genom våra protester och snillrika arkitekter står den fortfarande kvar helt intakt förutom nya hotellrum. Den sluttande scenen används till intressanta uppsättningar, restaurangen till galamiddagar och mötesplats efter jobbet. Idag kan ingen förstå att Gamla teatern en gång var på väg ut ur historien.
Det är klart att det går att rädda Vasateatern på samma sätt som Gamla teatern i Östersund! Renovera den varsamt och låt hotellrummen bli en del av denna spännande kulturgärning. Teatrar som Vasan byggs inte mer och det är därför ägarens skyldighet att bevara den för kommande generationer.
Se på Östermalmshallen vid Östermalmstorg som skulle rivas för bostäder. Vi gick där med protestskyltar hela gänget från Folkanteatern och ropade slagord – Roffe Bengtsson, Sickan Carlsson, Stig Järrel och scenpersonalen.
Dagligen hör jag röster som undrar hur någon över huvud taget kunde tänka sig att riva hallen som idag besöks av hundratusentals per år.
Rädda Vasateatern!
Det är ju först när kon lämnat båset som man saknar henne!
