Av alla tankar och idéer om e-böcker som är i omlopp nu är den mest bakåt-strävande och litteraturfientliga av alla den att författare och översättares arbete ska vara gratis och delas ut fritt till alla.

Vi som försörjer oss på att skriva och översätta böcker har alltid fått slåss för våra rättigheter. När biblioteksväsendet byggdes upp var det inte många som ville ersätta oss för det nyttjande av våra verk som det förde med sig. Men principen är idag etablerad, respekterad, uppskattad och spridd över hela världen.

Biblioteksersättningen har en helt ovärderlig betydelse för den litterära produktionen i Sverige. Om e-lånen begränsas beror det på att samhället inte vill betala för dem. Lägg inte den bördan på de litterära upphovsmännen.

Skulle Karin Linders (DIK) bibliotekarier kunna tänka sig att jobba några timmar gratis varje vecka, för att få råd att köpa in fler e-böcker?

Ny teknik kräver nya lösningar. Att släppa e-lånen fria är att tillgängliggöra ett obegränsat antal kopior av våra verk. Som om biblioteken gav bort de fysiska böckerna, istället för att låna ut dem. En bok – ett lån åt gången, alternativt en licens – ett antal lån åt gången har författarförbundet föreslagit.

Det är inte poeterna som begränsar utlåningen, det är bibliotekens inköp av böcker, alternativt e-böcker. Varför ska dikten vara gratis bara för att den distribueras elektroniskt? Det är inte ett alternativ för författarförbundet att lägga sig platt för någon eller något. Vi slår härmed fast följande:

1 E-böcker på biblioteken ska vara lika självklart som fysiska böcker.

2 E-libs system för utlån av e-böcker måste skrotas snarast.

3 Ett helt nytt och innovativt system för e-lån måste förhandlas fram av parterna.

4 Det systemet måste ta särskild hänsyn till äldre respektive nyare titlar.

5 De litterära upphovsmännen måste kompenseras för detta nyttjande.

6 Den framväxande e-boksmarknaden måste skyddas från alla former av pirateri.

7 Staten måste ta ansvar för infrastrukturen.

8 E-lånen måste administreras kostnadseffektivt av en nationell enhet.

Den princip vi försvarar är att vi måste få rimligt betalt för varje exemplar av en text som framställs eller lånas ut av det offentliga. Med Unni Drougges och Piratpartiets sjöröveri rämnar hela fundamentet för upphovsmän, som redan i dag ligger på pinsamt låga inkomstnivåer. Särskilt om e-boksmarknaden växer till cirka 30 procent av omsättningen, som i USA.

För poeter som jag själv, som över huvud taget inte har någon inkomst från mina böcker, spelar det ingen ekonomisk roll. Men de allra flesta av våra medlemmar ligger snarare mellan 1000 och 3000, eller möjligen upp till 10000 sålda exemplar. Då är en tredjedel av den inkomsten livsviktig. Det breda, kulturbärande lagret av litterära upphovsmän angrips från alla håll.

Hur omfattande e-lånen kan bli handlar i slutändan om hur mycket staten är villig att lägga på den potentiella kunskapsrevolution som ligger inbäddad i den här tekniken. Det är inte författare eller översättare eller ens förlagen som bromsar utvecklingen. Det är alla gratisätare som vill frossa på andras bekostnad.

Mats Söderlund är ordförande i Sveriges Författarförbund.