Runt om i Sverige har stadsbyggandet tagit en ny riktning som inte minst berör vattennära lägen. Kajer och industriområden konverteras och utvecklas. Internationellt är förebilden Docklands i London men även Medelhavskonceptet som vi ser det i Barcelona och längre tillbaka i Nice. I London är Tate Modern nu en etablerad succé inrymd i gamla före detta Bankside Power Station. Den som besöker det nya Fotografiska museet vid Stadsgården i Stockholm ser genast parallellen till hur även den stockholmska kaj- och vattenmiljö kan utvecklas. Kajens nivå, någon eller ett par meter över havsytan, är i realiteten det som binder samman Stockholms inre: Skeppsholmen, Norrmalm, Djurgården, Riddarholmen etcetera. Det är också på kajnivån den uppenbara traditionen finns att förlägga byggnader.
Av detta skäl och flera andra, bör det ifrågasättas om Södermalms torg är den bästa platsen för en publik byggnad vid Slussen, vilket Olof Hultin tycks mena i sitt inlägg 31/5. En byggnad här blir dominant och onaturlig. Frågan är om ens den skickligaste arkitekt kan hantera läget – utspelet skulle behöva hållas tillbaka.
Inte för inte är det istället så att Stockholms framträdande platsbildningar drar sig in ifrån vattnet och bildar tresidigt skyddade rum: Kungsträdgården, Gustav Adolfs torg, Kungsholms torg.
Slussen är stadsbyggandets gåva till Södermalmsborna och kännetecknas redan idag av just denna egenskap att sammanlänka stad och vatten genom ett indraget rum varifrån man blickar utåt. Stockholmspolitikerna har valt att dra tillbaka uppslaget med en större byggnad i detta läge, vilket är välkommet. Ännu bättre vore om de ville se över planförslaget i dess helhet.
I Stadsbyggnadskontorets och arkitekterna Foster och Bergs förslag till omformande av platsen skapas dels en skuggad, smal och norrvänd kaj. Dels kvällstid, när barer och uteserveringar befolkas, en lika skuggad och oattraktiv platsbildning som av byggnader är avskärmad från utsikt och kvällssol.
Orsaken är de motstridiga och komplicerade målsättningarna av inte minst trafikkaraktär och den långa och ostyriga process som färgat projektet.
När det gäller publika byggnader vore en utsträckt volym längs Stadsgårdskajen intressantare att undersöka. Här finns en tradition med ”hus på kaj” som är utvecklingsbar. Också med avancerad nutida arkitektur har volymer i detta läge förutsättningar att bli tillskott i den historiska innerstadsmiljön. Ett intressant sådant exempel är det finska unga kontoret ALA:s nya konserthus i Kristiansand som är under färdigställande. Med den inriktning som Slussenprojektet har just nu riskerar staden att bli stående med en halvt genomförd överdäckning av Stadsgårdskajen – ett mardrömsscenario. Orsaken står Stadsbyggnadskontoret delvis själva för eftersom man önskat sig att Slussens bussterminal ska flyttas ut på kajen, något som i förlängningen resulterat i en rad åtgärder för att minska intrycket av dess enorma tak. De oformliga byggnadskvarteren framför KF-husen i det framlagda planförslaget är bara det senaste i raden av misslyckade försök att dölja det gigantiska taket. Utveckla istället kajnivån som den är, och som man upplever den vid det nya Fotografiska museet! Hitta ett bättre läge för bussterminalen.
Stockholms stadsbyggnadskontor är just nu i färd med att dra igång arbetet med sitt nya arkitekturprogram och det finns skäl när det gäller Slussenfrågan att den här gången försöka ta sakerna i rätt ordning. Proteststormen kommer sent, menar säker många när det gäller Slussenprojektet, men i realiteten är det just de gångna veckorna när remisssvaren tas in som allmänhetens möjlighet att komma med synpunkter föreligger i den stadgade planprocessen.
Och protesterna är tydliga och befogade. I frågan om Waterfront Building invid Stadshuset på Kungsholmen föregrep staden den översiktliga planen för området med detaljplanen för byggnaden. Det är ett av skälen till att den dåligt passar in och väcker fullt begriplig och välgrundad kritik nu när den färdigställs.
Likadant kan det bli med Slussen och det vore klokt att bromsa ner processen. Utredningar är utredningar, även om tanken är att vi genom påkostade digitala perspektiv ska förledas att tro att genomförandet står för dörren. Men så är det inte. Så länge inte spaden satts i marken kan helt nya överväganden göras.
Tomas Lewan
Anders Wadman
Peter Kinnmark
Lars Gezelius
