För det första vill jag tacka Jesús Alcalá för att du tar ställer upp i kampen för att får Dawit Isaak fri. Det är bra att fler journalister engagerar sig i hans ärende och vill få en förändring till stånd. Att göra en sådan här granskning som du gör är alltid välkommet. Sedan vill jag kommentera en del av dina slutsatser.

1. Jag har själv valt att inte gå ut med de uppgifter jag får från UD; det är inget tvång eller att de ”sytt upp” mig, som du skriver.

2. Samtidigt som jag säger att jag har förtroende för den ”tysta diplomatin”, så säger jag att vi inte är nöjda med UD:s arbete, då Dawit Isaak fortfarande sitter internerad.

3. Du skriver att du frågat mig om uppgifterna är sanna att jag träffar UD regelbundet på villkor att jag inte talar med medierna. Var har du fått det ifrån? Jag har en kopia på vår mejlkonversation och där står inget om det. Däremot har jag lovat att inte avslöja något om våra samtal. För mig är det bättre att inte säga något av det jag får reda på, än att berätta fel saker. Det är upp till UD att berätta det de vill. Jag ska inte vara någon budbärare åt dem.

4. Om du nu är insatt i ärendet borde du veta att jag/vi offentligt krävt att regeringen ska kräva sanktioner mot Eritrea i EU och FN, så att allt bistånd stoppas liksom alla resor för deras representanter till Sverige och andra länder för att tigga pengar till sin sak.

5. I december förra året deltog jag i ett seminarium i EU-parlamentet, som anordnades av svenska parlamentariker. Där framförde jag kritik mot deras sätt att agera och hantera biståndet.