Att kunna vara anonym på nätet är positivt och något vi ska värna om. Många gånger vågar människor uttrycka sig på ett sätt eller framföra åsikter som de inte skulle ha gjort utan skydd av anonymiteten och det är viktigt i ett demokratiskt samhälle. Men att hävda anonymiteten som en rättighet för personer som begår brott eller kränker andra på nätet är att dra det hela för långt och det är anmärkningsvärt att lagen inte i dag kan tillämpas fullt ut på nätet. Det är dags att politikerna visar tydlighet på området.
Brott är brott även på nätet skriver Mårten Schultz i SvD (20/8). Han har naturligtvis rätt. Han pekar också på att försvarstalen för möjligheterna att kunna begå brott och kränka andra under anonymitetens skydd tar sig alltmer märkliga vägar via yttrandefrihet till källskydd. I debatten förs också ofta fram argument som handlar om integritet.
Låt oss slå fast att det inte handlar om att inte få uttrycka sig anonymt på nätet, utan att de som begår brott och kränker andra ska kunna ställas till svars för detta.
I många fall är det unga människor som blir utsatta för kränkningar, hot och förtal på nätet och den som utsatts har med nuvarande lagstiftning begränsade möjligheter att få hjälp att kräva ansvar från den som utsatt dem. Något som kan uppfattas som ett svek från samhället.
En undersökning som SSF låtit Demoskop genomföra under 2011 bland 1000 personer i åldern 15–22 år visar att närmare fyra av tio blivit kränkta på nätet och sju av tio tror att människor i allmänhet är oschysstare mot varandra på nätet än i den fysiska världen.
Undersökningen visar också att 50 procent av de unga är positiva till att polisen ska få spåra personer som anonymt gör något straffbart på nätet. Endast två av tio är emot och resten är osäkra. Idag är förutsättningarna för att spåra förövarna begränsade.
Polisen har inte möjlighet att få ut abonnemangsuppgifter till förövare av brott som är av mindre grov karaktär, till exempel vissa fall av ofredande. Brottet måste ha fängelse i straffskalan och dessutom bedömas ge ett högre straff än böter för att det ens ska komma på tal att operatörerna ska lämna ut uppgifterna. Det gör att många kan agera brottsligt i skydd av anonymiteten. Dessutom behöver operatörerna i dag inte spara uppgifter, så även om polisen bedömer brottet som grövre, så finns i många fall inga uppgifter att hämta.
Svenska Stöldskyddsföreningen arbetar med brottsförebyggande och attitydpåverkande insatser för ett tryggare samhälle. Internet är en del av samhället och en betydande del av mångas tillvaro. Samma synsätt när det gäller människors trygghet måste därför gälla även där.
Det är dags att ansvariga politiker och lagstiftare sätter ner foten och visar på det självklara i att brott ska beivras oavsett om de sker i den fysiska världen eller på nätet och ger brottsbekämpande myndigheter förutsättningar att agera.
Man bör också i debatten ställa sig frågan om vad som är mest integritetskränkande – att kunna bli spårad på nätet när man har gjort något brottsligt eller att bli utsatt för hot, förtal och kränkningar utan att kunna kräva ansvar från den som utfört dessa.
