Kära Eric Sjöström och Nina Röhlcke.

Först av allt tackar jag er för att ni som ansvariga på Kulturhuset beslutade att ställa in en dansföreställning eftersom en av dansgrupperna använt en tonsatt bön ur Koranen. Visst blir det fel fokus om musikstycket med koranverserna skulle vara med. Föreställningens syfte var trots allt att lyfta fram kvinnors roll inom urban danskultur.

Om jag till exempel ska göra en 60-minuters naturfilm om björnar och har med några minuters bilder på uttrar som råkar vara i närheten – ja, hur skulle det se ut? Tittarna kanske skulle strunta i björnarna.

Respekt för att ni såg en ”möjlig risk” för fara kring arrangemanget. Som när säkerhetspolisen avlyssnar personer som inte misstänks för brott, men som misstänks för att så småningom bli misstänkta för brott.


Jag inser att det ytterst är islamofobin ni försöker motarbeta. Under tiden som jag fördjupade mig i era förklaringar mindes jag plötsligt alla de gånger då jag borde ha reagerat och känt mig kränkt men inte gjorde det.

Som när jag var liten och eleverna på skolavslutningarna gick till kyrkan för att höra prästen tala om Jesus och för att sen sjunga ”Den blomstertid nu kommer”. I stället för att känna anstöt tyckte jag det var vackert. På skolutflykterna grillade jag glatt mitt lammspett över samma öppna eld som där klasskompisarna vred runt sin korvar.

En kompis mamma gömde inför min ankomst alla husets biblar för att inte göra mig ledsen. Jag blev ledsen – för att hon tog bort dom. Era handlingar får mig att bli varse om att jag i dag borde bli ledsen för att jag blev ledsen.


Ni påminner mig om att jag retroaktivt har mycken kränkthet att kompenseras för. Att ni kränkts å mina vägnar får mig att för första gången inse att i min lokala Ica-butik säljer de en mängd grisprodukter. Jag måste navigera bland berg av detta orena djur för att komma åt nötköttet.

I en klädbutik för barn köpte jag en gullig tröja med djurtryck till min dotter, trots att en rosa kulting är mest framträdande i trycket. Mitt emot fastigheten där jag bor har Systembolaget öppnat en ny butik. Från mitt fönster ska jag alltså dag ut och dag in tvingas bevittna horden av människor som kommer ut med rushaltiga drycker.


För första gången i mitt svenska liv hoppas jag att det blir en förbannat kall och regnig sommar. Annars kommer jag och min dotter inte att kunna promenera på stranden och känna havsbrisen mot våra kinder utan måste hålla oss till förortsbetongen där kvinnan vet att skyla kroppen.

Ni har förstått det bättre än andra att det bara finns ett sätt att utrota islamofobin. Anpassa samhället helt efter muslimska önskemål. Det borde vara enkelt; ty ni vet att muslimerna har en kollektiv vilja. Att vi tänker med en enda hjärna, känner med ett enda hjärta, agerar med en enda kropp.

Slutligen vill jag bara säga att jag är väldigt förkyld. Med tanke på er omtanke och offervilja – hade jag önskat att ni skulle kunna komma på något sätt att vara förkylda åt mig.

Vänliga hälsningar,

Mustafa Can