En intressant debatt om bokens framtid och förläggarnas roll har utbrutit i SvD. Bakgrunden målas upp av Per I Gedin i en artikel den 2 maj. Han beskriver en bransch i stor förvandling där ekonomer och administratörer med huvudsakligt intresse för den kortsiktiga vinsten har tagit makten från kulturellt intresserade förläggare med ett långsiktigt litterärt perspektiv. Den livsviktiga balansen mellan ett förlags ekonomiska och kulturella kapital skulle därmed vara bruten och huvudskurken är Bonniers. Mot denna beskrivning reagerar en rad Bonnierförläggare i onsdagens tidning. De hävdar att de fortfarande har kvar sin självständighet och att de även med kraftigt reducerade listor har kvar sin bredd. Förläggarens roll är idag mer komplex, vilket inte Gedin begriper sig på med sitt romantiska bakåtblickande perspektiv. Enligt Bonnierförläggarna.
Förläggarnas reaktion är förståelig och argumentationen övertygande. Dock har Gedins huvudpoäng helt försvunnit. Hans artikel bestod till större delen av en bred och övergripande omvärldsanalys där han framför allt betonade de stora förlagsgruppernas konsolidering och uppköp av återförsäljare. Konsolideringen har inom Bonnierförlagen inneburit att de förlag som tidigare kunde konkurrera med varandra om samma författare idag har slagits samman till ett enda superförlag med en gemensam marknads- och produktionsavdelning. För en utomstående kan manövern te sig rationell men med en så stor marknadsandel som Bonnierförlagen har på den svenska marknaden blir operationen aggressiv och utmanande. Lägg därtill att Bonnier, som redan äger alla större bokklubbar, köpt upp Adlibris och Pocketgrossisten. På den senares topplista är i skrivande stund åtta av tio böcker från Bonnier.
Syftet med att äga sina återförsäljare är att använda dem som försäljningskanaler åt de egna böckerna. Istället för att låta de bästa böckerna konkurrera med varandra så köper man sig en marknad. Detta är allvarligt och ett stort hot mot alla oberoende och mindre förlag i Sverige. Det är också ett nytt sätt att betrakta förlagets och förläggarens uppgift. Nu gäller resonemanget: Har vi inte en bok som i kraft av sin egen styrka och förlagets marknadsföring når topplistorna så köper vi topplistan. Här har Gedin en stor poäng.
Som ett direkt svar på Bonniers köp av Pocketgrossisten tillkännagavs Norstedts sammanslagning med Akademibokhandeln. Båda har tidigare haft samma ägare, KF media, men går nu ihop i ett gemensamt bolag. Det är svårt att se några andra synergieffekter av en sådan affär än de fördelar ett förlag kan ha av att äga en av landets största återförsäljare av böcker. Norstedts har också köpt ut sina konkurrenter från den litterära bokklubben Böckernas Klubb och flyttar den till sina egna lokaler på Riddarholmen. Bonniers kontrar med att starta en egen litterär bokklubb med namnet Gondol, exklusiv för Bonnierförlagens böcker. De mindre förlagen göre sig icke besvär.
Som alla gamla branscher har den svenska förlagsbranschen länge haft en oligopolstruktur. Men grunden till dessa svårutmanade oligopol har bestått av starka författarskap och stora kunskaper som byggts upp under decennier. I ett läge när det största förlaget inte bara är störst utan också äger och kontrollerar sina konkurrenters försäljningskanaler är det allvarligt. Denna utveckling är inte ny men under de senaste åren har den eskalerat och risken är att vi får en situation som liknar den danska. Där bygger förlagen murar kring sina egna imperier och kan inte ens enas om en gemensam pocketstandard. Murarna i Sverige växer men huset på Sveavägen börjar likna en borg.
För de oberoende och mindre förlagen är den här utvecklingen bekymmersam. Ett hopp har varit internetbokhandeln. Den har kommit att bli en allt viktigare, ibland helt avgörande, försäljningskanal för den kvalitetslitteratur som de oberoende förlagen ofta ger ut. Internetbokhandeln diskriminerar tillsynes ingen. Får en bok en bra recension kan alla som aktivt söker efter den på nätet hitta och köpa den. Men kraven på allt större rabatter tynger de mindre förlagen. För Bonniers spelar det ingen roll om vinsten uppstår i Adlibris eller Albert Bonniersförlag, det handlar bara om att flytta vinsten i koncernen. Samma sak gäller numera Norstedts i förhållande till Akademibokhandeln och Bokus. Oavsett om butikerna finns på nätet eller i verkligheten riskerar de att bli hjälpgummor åt förlagen.
Samtidigt tyder mycket på att de mindre förlagens betydelse bara kommer att öka. Detta som en paradoxal konsekvens av utvecklingen mot superförlag som integrerar sina återförsäljare. De mindre förlagen blir saltet i systemet, då kreativitet inte går att rationalisera. Det är hos de oberoende förlagen vi kommer att hitta de udda och annorlunda författarskapen.
Det går inte heller att glömma bort att alla förlag består av författare som inte längre är livegna utan är fria att gå och som i allt större utsträckning väljer att ge ut sina böcker hos ett mindre förlag. Författarna känner sig inte alltid hemma på ett superförlag hur mycket vinst det än genererar till aktieägarna. Om tjugo år kommer vartannat Nobelpris att gå till en författare som utges av ett förlag ni aldrig har hört talas om. Själv tänker jag fortsätta ge ut böcker bara för att de är bra.
