”De senaste fem åren har vi haft lika många soloutställningar med kvinnor som män”, säger Richard Julin på Magasin 3 (SvD 16/7) och slår sig för bröstet. Han talar sig varm för sitt förändringsarbete i jämställdhetsanda – ja, Magasin 3 är till och med ”en av väldigt få aktörer i Sverige” som arbetar så. Även Vanja Hermele välkomnar – i ett annars mycket kritiskt svar – det jämställdhetsarbete som Magasin 3 enligt Richard Julin genomfört de senaste fem åren (SvD 20/7).

I Vanja Hermeles ”Konsten – så funkar det (inte)” säger sig Richard Julin förvisso ”inte tittat exakt i procent eller i antal” men hans ”känsla” är att det till och med varit ”fler kvinnor än män som ställt ut” på Magasin 3 under de senaste åren. I debattartikeln menar han dock att konsthallens jämställdhetsarbete framkommer först vid en ”subtilare läsning” av verksamheten där.

Jag föredrar statistik framför subtilitet. Konsthallens egen hemsida visar nämligen att Magasin 3 knappast haft ”lika många soloutställningar med kvinnor som män” under de senaste fem åren. Åren 2005–2009 visas 14 soloutställningar med män och sex stycken med kvinnor. Det är 70 procent män. Eller, om Richard Julin kanske menar 2004–2008; i så fall 13 soloutställningar med män och åtta stycken med kvinnor. Det är 62 procent män. I vilket fall som helst är det lögn att Magasin 3 visat lika många soloutställningar med kvinnor som män under de här åren.

Inte heller samlingsutställningarna 2004–2009 bryter mönstret. På fyra av dem är den manliga övervikten 60, 67, 80 och 67 procent. En av utställningarna delas mellan en man och en kvinna. En enda av samlingsutställningarna, ”Walking & Falling” (2006), har en övervikt kvinnliga konstnärer. Den hade också två kvinnor som kuratorer.

I år, 2009, visas en enda soloutställning på Magasin 3 med en kvinnlig konstnär. Fyra stycken med manliga. Förra året; två med kvinnor, fem med män. Hur blir det 2010 och 2011? Det finns mycket att ta igen.

Linda Fagerström är fil dr i konstvetenskap och frilansande konstkritiker.