Slösa inte statliga kulturpengar på en övergående digital entusiasm, menar Jan Holmberg i ett inlägg, och oroas över att idén med ett samhälleligt engagemang för att säkerställa framtida filmvisning i det digitala formatet innebär bortkastade statliga kulturpengar.
Vad det handlar om är att jag anser det är viktigt att utveckla biografer runtom i hela landet. Staten ska medverka till detta genom en satsning på digitalisering av biografer. Detta för att det digitala formatet inom kort kommer att vara en förutsättning för visning av nyutkommen film. Satsningen är en förutsättning för att befintliga biografer på mindre orter och komplementbiografer på större orter ska kunna digitaliseras och därmed kunna fortsätta att visa ny film. Satsningen ska matchas av berörda kommuner, biografägare och andra intressenter.
Många bedömare anser att dessa biografer annars ”släcks ner” alternativt hänvisas till att visa enbart gamla filmer. Den statliga filmutredningens uppskattning är att det rör sig om cirka 500 biografsalonger/samlingslokaler som skulle kunna komma att omfattas av en sådan satsning.
Holmbergs synsätt om allts övergående förgänglighet och därmed slutsatsen att staten inte ska lägga sig i skulle kunna appliceras på många propåer om samhälleligt engagemang för att främja sådant som inte utan vidare finner sin egen fulla finansiering. Men, vad mer än att bevara kulturarvet skulle i så fall komma i fråga för ett samhälleligt stöd?
Till sist, vad är en aktiv kulturpolitik? Kultur och kulturpolitik är något i ett demokratiskt samhälle som innebär ett ständigt samtal om de stora livsfrågorna och som erbjuder gemensamt och publikt utrymme för upplevelser, reflektion och glädje för alla. I det sammanhanget spelar visning och upplevelsen av den nyskapade filmen en minst lika stor roll som andra konstarter! Det ska inte spela någon roll om man har funktionshinder, om man bor i glesbygden, om man är född och uppvuxen i ett annat land eller är ung och har ont om pengar.
Alla ska ges möjlighet att vara delaktiga i kulturen. Då tjänar kulturen som en brygga mellan olika grupper i samhället. Kulturupplevelser och kulturpolitik blir då en angelägenhet för oss alla och får en framskjuten position inom det som vi med bland annat gemensamma resurser stöttar.
