I Författarförbundets debattartikel (SvD 14/1) uttrycks ett önskemål om att begränsa bibliotekens möjligheter att låna ut e-böcker. Hur kan det komma sig att de som säger sig stå på författarnas sida samtidigt vill begränsa deras möjligheter att nå så många läsare som möjligt?

I dag kostar varje utlåning av en e-bok biblioteken 20 kronor. Det är mångdubbelt mer än vad en utlåning av en vanlig pappersbok kostar. Det är en kostnad som skapar stora problem för biblioteken vars ekonomi redan är hårt ansträngd. Därför försöker man nu komma fram till en annan lösning.

Förläggareföreningen har tagit fram ett förslag som går ut på att biblioteken ska tvingas köpa tidsbegränsade licenser och att varje e-bok bara ska få lånas ut en gång i taget. Man vill, kort sagt, att vi alla ska strunta i att utvecklingen har gått framåt och låtsas att en e-bok är samma sak som en pappersbok som man kan ta betalt för flera gånger.

Det är inte förvånande att bokförlagen är skeptiska till bibliotekens verksamhet. Det har de alltid varit. När de första folkbiblioteken kom förfasade man sig och hävdade att ingen någonsin skulle vilja köpa eller skriva böcker om folk kunde läsa dem gratis. Argumenten var desamma som de som i dag ofta lyfts fram i fildelningsdebatten. Nu vet vi att de hade fel. Det har bevisligen både skrivits och lästs en hel del böcker sedan dess.

Författarförbundets Mats Söderlund har tidigare med rätta kritiserat Förläggarföreningens förlag då det togs fram rakt över huvudet på upphovsmännen. Ändå väljer nu Författarförbundet att ansluta sig till Förläggareföreningens låtsaslek.

Idén om att en e-bok skulle vara samma sak som en pappersbok är lika konstruktiv som att låtsas att en tryckt bok är en illuminerad vellumhandskrift eller att en papyrusrulle är en lertavla med kilskrift. Vid alla dessa teknikskiften har inte bara sättet vi skriver på, utan även hur vi distribuerar det skrivna ordet, förändrats radikalt.

Den digitala teknikens intåg är inte ett undantag. Det är märkligt att tro att dagens författare och förläggare skulle vara mindre kapabla att anpassa sig efter en ny verklighet än vad deras föregångare har varit. Det gör inte alla duktiga personer inom bokbranschen rättvisa.

Bibliotekens utlåning av e-böcker är inte ett hot mot försäljningen. Det senaste exemplet i raden på att gratisläsning är något positivt är Zlatan Ibrahimovics självbiografi ”Jag är Zlatan”. Aldrig tidigare har så många valt att låna en och samma e-bok från svenska bibliotek. Men är det synd om Zlatan? Inte alls. I början av december, redan innan julförsäljningen dragit igång, uppgav Bonniers att man sålt 415000 exemplar av boken. Det är en siffra som Martin Ahlström på Bonniers i Sydsvenskan (5/12 2011) beskriver som förlags- och branschhistorisk.

Det är inte en slump att den historiskt höga utlåningen går hand i hand med den historiskt höga försäljningen. Varje person, ung som gammal, som lånar en bok på sitt bibliotek är den bästa framtidsinvestering som en förläggare eller författare kan önska sig.

Författarförbundets och Förläggareföreningens idé om att bibliotek bara är bra om de används så lite som möjligt är märklig. Det såldes inte några stora upplagor innan folkbiblioteken kom. Möjligheten att läsa lånade böcker är det fundament som hela bokbranschens ekonomi grundar sig på. Tar man bort den kommer man sakta men säkert att urholka sin försäljningspotential.

Författarförbundet har dessutom en annan brännande fråga att begrunda och besvara: Hur ska man kunna representera den nya generationens författare väl om man befinner sig på spaning efter den tid som flytt?

LÄS OCKSÅ: Ta inte död på e-boken

LÄS OCKSÅ: ”Inför ett lån per bok även för e-böcker”

Unni Drougge, författare

Anna Troberg, författare, f d bokförläggare och partiledare för Piratpartiet