Den pågående klimatförändringen kan dämpas men inte stoppas. Temperaturen och havsytan kommer att stiga. Våra myndigheter utgår från att havsytan stiger med högst en meter till 2100 men enligt en ny rapport från Arktiska rådet stiger havsytan med 0,9–1,6 meter men risken finns att stigningen når två meter. Detta rycker undan grunden för hela Slussenprojektet.
Vattenståndet kommer alltså att stiga i Mälaren och Saltsjön. Ökad nederbörd ger högre vattenstånd i Mälaren. I Saltsjön stiger havet på grund av isavsmältning. Innan havsytans medelvattenstånd passerar Mälarens nivå måste vi ha bestämt vilka åtgärder som ska vidtas för att reglera inflödet. Mälarens vattenstånd kommer att vara lika högt som Saltsjöns även med dammar om inte omfattande, kontinuerlig pumpning sker.
Dagens Slussenförslag är inte anpassat till en förändrad miljö- och klimatsituation. Redan utifrån klimatmålet om noll-utsläpp 2050 krävs en omarbetning med tanke på trafiksituationen och förslaget klarar bara en höjning av vattenståndet med en meter. En ny lösning behövs därför och skulle möjliggöra seriösa bedömningar av tunnelläggning också av tunnelbana och vägtrafik.
Enligt Arktiska rådets arbetsgrupp kommer havsytan att till år 2100 att stiga med i snitt 10–18 mm/år, vilket är avsevärt mer än landhöjningen på fem mm/år. Och en ökning till 22 mm/år kan inte uteslutas. Till detta ska för Mälarstränder läggas effekterna av högvatten i Saltsjön och av ökad avrinning i kombination med att Saltsjön nått Mälarens nivå (ej utrett). När havsytan nått Mälarens vattenyta finns två möjligheter, varav ingen förhindrar att Mälarens nivå blir densamma som havets stigande medelvattenstånd.
Skydd för kraftiga flöden måste utredas en viss reglering i snittet Slussen/Norrström behålls men man accepterar att bräckt vatten tränger in i Mälaren. Mälarregionen behöver då en ny vattentäkt till exempel Vättern, vilket är fullt möjligt. Mälarens ekosystem skulle förändras med bräckt vatten och nya djurarter som till exempel strömming och säl. Sjöns djuphålor riskerar att bli syrefria på grund av saltvattensiktning.
För det andra att bygga dammar i skärgården för att förhindra intrång av saltvatten och begränsa Mälarens nya högvattennivå. Den innersta delen av skärgården blir då en del av den nya Mälaren, vilket förändrar ekosystemet och sannolikt minskar områdena med syrebrist.
Vi kan inte som tekniker och politiker träta om vilka uppgifter vi ska utgå från, hur de ska tolkas och hur Slussenprojektet påverkas. Vi måste veta om det ska byggas dammar mot havet eller inte. Så låt oss ta vårt ansvar, snabbutreda frågan om havsytan och klimatet och sedan ta ett väl underbyggt beslut.
Det innebär att vi om runt tio år – under några få år när projektet skulle vara färdigt – kommer att sakna ett skydd mot eventuella kraftiga flöden under just de åren. Men att bygga vidare nu innebär att vi för en mycket lång tid bygger fast oss i en situation, som med stor säkerhet kommer att innebära stora framtida problem.
Stellan F Hamrin är före detta ämnesråd vid miljödepartementet och fullmäktigeledamot (V).
