Att skriva en in blanco-check innebär att namnet på mottagaren inte är ifyllt. Sjöstedts svar på Berit Gullbergs kritik av det nya stödförslaget använder begreppet som om in blanco hade något med kvittering att skaffa, en kvittering i form av en motprestation som är villkorad i form av jämställdhet, mångfald och demokratiska värderingar. Konstnärlig framställning som åtnjuter stadens stöd ska alltså reproducera ett antal värderingar i sina verk. De ska visa upp de gällande normerna och därmed bidra till deras spridning och genomförande, ett synsätt som ligger mycket långt ifrån den upplysningstradition hennes allianskamrater påstår sig verka i. Således en politisk styrning, ett slags censur.
Att Sjöstedt har svårt att hålla fingrarna i styr, det vet vi sedan tidigare. Men att hon inte förmår skilja mellan teatern, filmbolaget eller konstnärsateljén som arbetsplats, och vad den konst som där frambringas har för syfte och funktion, det är en allvarlig brist hos någon som är satt att förvalta stadens kulturstöd. Inte skulle en annan anslagsgivare få för sig att lägga sig i vilken medicin eller operationsteknik som läkarna ska använda sig av. Men när det gäller konst går det tydligen bra.
Konsten har andra syften än att tjäna de rådande värderingarna. Det handlar om bristande kunskaper om vad konsten egentligen har för plats i ett demokratiskt samhälle. Sedan upplysningstiden är konstsfären en integrerad del av den representativa demokratin, ett område där samhällets idéer, problem och visioner kan diskuteras, prövas och kritiseras. Det är genom att pröva konstens gränser, genom att ifrågasätta eller provocera sin publiks värderingar, som de lagar och normer som diskuteras eller genomförs ute i samhället sätts i perspektiv; en allvarsam lek som likt den akademiska forskningen kräver utrymme för experiment och misslyckanden för att utveckla såväl den egna konstarten, som de medborgare som tar del av den. Bra konst levererar inga svar, den ställer frågor, också om sin egen tillblivelse och sitt existensberättigande.
Sjöstedt ser inte skillnad på konst och andra tjänster som finns på en marknad, annat än att den är skattefinansierad och därför har att nådigt rätta sig efter de villkor som följer med checken. Man har inte någon ekonomisk teori som stöd för sina förslag, utan har kidnappat några termer från management- och pr-världen i tron att allt kan lösas av marknaden och göra medborgarna ”nöjda”, som det nya kvalitetskriteriet tydligen lyder.
Och vad gäller de demokratiska värderingarna, så borde Sjöstedt börja med att städa på sin egen förvaltning. Gång efter annan försöker man i smyg genomföra sina förslag och reformer. Hur är det egentligen med det remissförfarande kring förslaget till det nya stödsystemet som påstås föregå beslutet i dag? Kommer hänsyn att tas till de inkomna remissvaren? Och kommer dessa att offentliggöras? (Att blogga är inte att offentliggöra!) Eller tror Sjöstedt att hon har sitt uppdrag in blanco?
