Jag har följt en av Stockholms fria teatergrupper, Fria teatern i Högdalen, på nära håll sedan januari, då Kulturnämnden på godtyckliga grunder beslutade att halvera sitt stöd till gruppen. Tillsammans med andra boende området startade jag Fria teaterns vänner, en grupp frivilliga och besvikna medborgare som ville ha teatern kvar. Vi anordnade stödkaféer på teatern varje söndag under våren.
På kaféerna möttes människor över ålders-, köns-, etnicitets- och partipolitiska gränser. Alla var lika upprörda, men också lika engagerade. Alla kom för att fika och umgås, men framför allt för att protestera mot Kulturnämndens beslut. Vi var många som ringde och mejlade till politikerna och deltog i deras öppna möten. Allt för att rädda teatern.
Nu har Kulturförvaltningen lagt fram ett förslag till nytt system för kulturstöd. Enligt förslaget kommer vissa verksamheter enligt en detaljerad kravspecifikation att prioriteras vid ansökan om kulturstöd. Det rör allt ifrån konstnärlig kvalitet till marknadsföring och målgruppstänkande.
Jag har sett en teatergrupp vända ut och in på sig själva för att vara Kulturnämnden till lags. Som hyrt ut lokalen till allt och alla (till och med stadens ombildningskonsulter – och trots att det är svårt att hyra ut en lokal som måste fungera som teater samma eller nästa kväll igen), som nått många nya målgrupper, som pressat sig att tillgodose nämndens krav på att vara så mycket mer än teater, som anpassat sig – trots att den i alla år bidragit till medborgarnas nöjdhet.
Kulturnämnden har däremot genererat en stor missnöjdhet hos medborgarna, främst manifesterat genom invånarnas kamp för att behålla en välfungerande teater. När nu många miljoner satsas, låt oss verkligen hoppas att det innebär att Fria teatern får förnyat verksamhetsstöd nästa år. Annars finns det nog inga som kan få det utan att samtidigt gå under.
