Rikskonserter är den kanske mest utsatta kulturinstitutionen i Kulturutredningen. Eftersom utredningen själv säger sig lämna kvalitetsfrågorna åt sidan finns det behov av att kvalitativt belysa de uppgifter utredningen lanserar i sin text om Rikskonserter. Kulturutredningens tendentiösa text innehåller direkta felaktigheter och nattstånden information.
Man vill låta påskina att vi i vår turnéverksamhet prioriterar Stockholmsområdet. Det gör vi inte. 70 procent av Rikskonserters totala publik är bosatt utanför Stockholms län. Vi har ökat vår publik i Sverige till 103114 besökare per år, 93451 i utlandet.
Rikskonserter har stor betydelse för att föra ut svensk musik internationellt. Rikskonserter genomförde 2008 sammanlagt 731 konserter i Sverige och utomlands. Av dessa genomfördes 197 konserter i Stockholms län (27 procent). Detta överensstämmer med den andel av befolkningen som är bosatt där.
Rikskonserter är inte som Kulturutredningen påstår en förvaltnings- eller bidragsmyndighet. Vi är en stiftelse med en operativ och konsultativ verksamhet som växt fram i dialog med musiklivet i Sverige och utomlands. Vi är inne i ett intensivt skede där utvecklingsuppdraget omfattar ett stöd och ett främjande av musiklivet – arrangörer, artister, utbildningar, institutioner och organisationer såväl nationellt som internationellt. Här bidrar Rikskonserter med kunskapsutveckling, forskningsrön, nätverksbygge, samverkan och stöd till infrastrukturer för att få stat, region och kommun att bättre kunna mötas. Denna del av verksamheten har ökat på grund av ett behov i omvärlden. Inget av detta lyfter utredningen fram.
Rikskonserters egen genomlysning av verksamheten har gett underlag för att utveckla och förändra. Vi tänker nytt vad gäller effektivisering av intern organisation och integration av stöd till unga artister, produktioner med nationell och internationell lansering. I en digitaliserad värld krävs kreativa grepp för lansering av unga artister och stöd till nya genrer. Det borde väl intressera en kulturutredare?
Rikskonserter har utvecklat dialogen med omgivande musikliv. Genom rådslag och musikmöten har vi samlat institutioner, utbildningar, arrangörer, förbund och länsmusikorganisationer för att diskutera musikens och kulturens plats i skolan samt i nationella utvecklingsområden. Vi får uppskattning för en verksamhet som präglas av konstnärlig kreativitet baserad på musiklivets behov och önskemål. Flera produktioner är succéexempel på hur vi utvecklat denna del av verksamheten. Var skriver Kulturutredningen om detta?
Rikskonserter är i samklang med musiklivet i övrigt. Det är Kulturutredningen som inte har hängt med i svängarna. Vi genomför ett stort antal samarbeten. 26 procent av vår budget omfattas av samverkansprojekt; det är många miljoner som direkt kommer andra parter inom musiklivet till del.
Fortbildningssatsningen Tonspråk är ett exempel. För att stärka musikens och kulturens plats i skolan genomför vi konferenser för lärare, där kommuner, högskolor och universitet, länsmusik, UR och Svensk Musik finns med som parter.
Kulturutredningen tolkar på egen hand gamla rykten och baserar sig på hörsägen från enskilda aktörer. Man har hört det man vill höra. Det blir varken trovärdigt eller vederhäftigt. Vi kan idag säga att det stöd Rikskonserter får nationellt och internationellt bland arrangörer och artister stärker oss i vårt framtidsarbete.
Sveriges musikliv måste kunna utvecklas på såväl nationell som regional och kommunal nivå. Just därför behövs en samlande operativ kraft. Detta är ingen verksamhet som kan skötas av den byråkratiska sfär som Kulturutredningen föreslår.
Rikskonserter utvecklas. Det politiska uppdraget behöver också utvecklas. Sverige behöver en nationell plattform för musik!
Björn W Stålne och Ulla Wiklund är direktör respektive utvecklingskonsulent på Rikskonserter.
