Den 17 september blir det 60 år sedan Folke Bernadotte mördades i Jerusalem under sitt FN-uppdrag som medlare. Bengt Westerberg och Stig Hadenius vill (SvD 14/4) att regeringen utreder vad vi kan göra för att han inte ska bli bortglömd. Får man ge några förslag?

1. På Nybroplan i Stockholm finns ett minnesmärke över ­Raoul Wallenberg. Placera ett minnesmärke över Folke Bernadotte i Berzelii Park alldeles intill! Båda räddade människoliv, båda fick offra sina egna liv.

Även för Dag Hammarskjöld kunde Berzelii Park eller Nybroplan bli platsen för ett minnesmärke.

2. Publicera en vitbok om mordet på Folke Bernadotte och hur svenska regeringar agerat! De timida svenska framstötarna hos israeliska myndigheter kontrasterar på ett sorgligt sätt mot engagemanget när det gäller Sovjet och Raoul Wallenberg.

3. Regeringsorganet Forum för levande historia borde få i uppdrag att göra en vandringsutställning om Bernadotte.

Israels ambassadör i Stockholm kontaktade mig underhand efter valet 1982. Han bad mig fråga om den blivande statsministern, Olof Palme, skulle kunna tänka sig att besöka Israel.

Palmes svar kom omedelbart: Säg ambassadören att när jag kommer till Israel tar jag som första punkt upp mordet på Folke Bernadotte. Det kom aldrig någon inbjudan.

Henry Laurens, professor vid Collège de France, har i sin monumentala ”La question de Palestine” nu hunnit till del 3, som behandlar tiden 1947–67. Han redogör där för en omständighet som gör dådet än mer fasansfullt. Den franske översten And­ré Serot satt bredvid Bernadotte i bilen och sköts till döds med 17 kulor samtidigt som denne. Serot hade vädjat om platsen bredvid Bernadotte ty han ville under bilturen personligen tacka denne.

För vad? Bernadotte hade några år tidigare räddat Serots hustru ur koncentrationslägret Dachau till en av sina ”vita bussar”.

På 1980-talet var jag FN-ambassadör. Varje år den 17 september brukade vi gå ner i det lilla and­aktsrummet i FN-högkvarteret där minnesplaketter erinrade om två svenskar som offrat livet i FN:s och fredens tjänst, Dag Hammarskjöld och Folke Bernadotte. Jag beslöt att ta upp mordet på Folke Bernadotte i FN:s generalförsamling hösten 1987.

Delegaterna lyssnade förstrött, inga journalister närvarande, Palestinafrågan hade blivit rutin. Men det blev ett oherrans liv! Inte i FN, men väl i Stockholm och inte om mordet på Bernadotte. Istället anklagades jag för att ha kritiserat Israel och för att ha hälsat på PLO:s chefsdelegat, ”en terroristorganisation”.

En som också protesterade var Israels FN-ambassadör. Han hette Benjamin Netanyahu och skulle sedermera bli israelisk premiärminister. Netanyahu ringde och skällde. Jag skällde tillbaka. Nothing personal, just business.

Han avslutade: Och varför tog du upp det här gamla med Bernadotte! Jag skrek tillbaka i luren: Nästa år blir det ännu värre för då blir det 40 år sedan ni tog livet av honom.

Men det blev inget nästa år. Så vitt jag vet var Folke Bernadotte på nytt bortglömd av det officiel­la Sverige. Är han det alltjämt?

Anders Ferm är före detta chefredaktör för Arbetet och ambassadör i FN 1983–88.