En viktig del i planeringen för Slussens ombyggnad är att minska risken för översvämning. Det är därför bra att frågan uppmärksammas i SvD men i artiklarna förekommer ett antal sakfel och slutsatser som inte stämmer överens med våra bedömningar.
Nya Slussen är nödvändig för att trygga dricksvattnet för två miljoner människor och skydda infrastruktur, bebyggelse och värdefulla kulturmiljöer mot dagens oacceptabla översvämningsrisker. De beror inte på klimatförändringar utan på att vi idag inte kan tappa ut tillräckligt med vatten från Mälaren. Nya Slussen ger också bättre förutsättningar att möta ett framtida klimat med högre havsvattennivåer och ett varmare klimat.
Planeringen handlar inte bara om att ta höjd för framtida risker, dagens översvämningsrisker i Stockholm och Mälardalen är oacceptabla. Genom större kanaler minskar nya Slussen riskerna och ger ett bra skydd, inte bara för tunnelbanan, utan för bebyggelse och infrastruktur runt hela Mälaren. Dessutom skyddas vårt dricksvatten. SMHI bedömer att de planerade åtgärderna måste genomföras snarast oavsett om klimatet ändras eller inte.
Nya Slussen klimatanpassas till den havsnivåhöjning som SMHI bedömer som den högsta rimliga inom anläggningens livslängd på 100 år. SMHI:s bedömning grundar sig på ett flertal internationella vetenskapliga sammanställningar. Arktiska rådets senaste siffror, som artikeln 20/9 hänvisar till, är något högre än de som kommit från andra internationella källor, men ändrar inte SMHI:s samlade bedömning av hur havsnivåerna beräknas stiga under det närmaste seklet.
Ett allt varmare klimat kan dock mot mitten av seklet komma att innebära att avdunstningen under somrarna ökar och skapar allt för låga vattennivåer i Mälaren vilket kan äventyra dricksvattenförsörjningen. Med den nya anläggningen kan vi magasinera mer vårvatten för att bättre klara sådana perioder. Vi vill understryka att det inte bedöms finnas något behov av att generellt höja Mälarens nivå år 2050 som det påstås i artikeln 3/9. Det handlar om en eventuell justering inom ramen för de högsta och lägsta vattennivåerna i Mälaren som bebyggelse och infrastruktur runt Mälarens stränder är anpassade till.
Länsstyrelsens utredning av översvämningsriskerna i Stockholms tunnelsystem visar tvärt emot vad som påstås i artikeln 3/9 att riskerna för samtliga tunnlar kommer att bli mycket begränsade på både kort och lång sikt när nya Slussen är på plats år 2020. Vidare konstateras att stadens trafiktunnlar inte heller hotas av en förhöjd havsnivå på längre sikt. För att höja säkerheten fram till 2020, då nya Slussen finns på plats, föreslås att trågen vid T-banan Gamla stan och Riddarholmstunneln förstärks och höjs.
En tunnel för tunnelbanan mellan Gamla stan och Södermalm, som debattörerna 3/9 förespråkar, skyddar inte Mälaren varken mot dagens eller framtida översvämningsrisker. 2009 utredde Stockholms stad tillsammans med SL förslaget ”Ny syn på Slussen” – som några av artikelförfattarna står bakom. Slutsatserna var att en nedgrävning av tunnelbanan skulle innebära kostnader som överstiger projektets totala budget och dessutom kraftiga trafikstörningar under byggtiden för de 300000 tunnelbaneresenärer som passerar Slussen varje dag.
Frågan om hur Mälaren ska skyddas på längre sikt som Stellan Hamrin tar upp i sin artikel är mycket viktig, men den kan inte lösas inom ramen för Stockholms stads arbete med Slussen eller lokalt i Slussenområdet.
