När Stockholms Kulturförvaltning för ett knappt år sedan brutalt och totalt överraskande meddelade, att man ämnade amputera bidragen för Fria Teatern i Stockholm var det den första signalen på en kurs mot en annan sorts kulturpolitik. Ett stort antal medborgare har också reagerat häftigt mot detta. Ingen utvärdering hade gjorts. Som alla andra teatrar har Fria teatern sökt och minutiöst redovisat de anslag man erhållit.

Borgarrådet vill ha referensgrupper som kontrollerar och utvärderar teatrarnas ansökningar i förväg för att bedöma den konstnärliga processens slutresultat, men borgarrådet säger sig ändå inte vilja ha synpunkter på vilka uppsättningar teatrarna sätter upp.

Jag kan ha full förståelse för att man vill utvidga och förnya kulturlivet och att man vill nå nya publikkategorier. Men öka då i stället anslagen till teatergrupperna för just detta speciella arbete och ändamål. Ge dem mer pengar att arbeta med nyrekryterad personal. Att demontera de fria grupperna innebär också att man riskerar att ett stort antal arbetstillfällen tas bort för nyexaminerade skådespelare, regissörer, dramatiker, scenografer med flera som genom åren har haft en startplats och utvecklingsbas på småteatrarnas golv. Här började Johan Rabaeus, Lena Endre, Stefan Larsson, Ingela Olsson, Mikael Persbrandt och många andra av Sveriges stora skådespelare. Här introducerades Jon Fosse i Sverige.

Att förändra kulturlivet i Stockholm genom att rasera det fungerande och samtidigt nyskapande är fel tänkt. Satsa gärna på andra utvecklande konstarter.

Ni har ju så många miljoner. Vattna alla blommor i rabatten med dem!