Den aktuella första detaljplanen för Norra Stationsområdet har nyligen godkänts av stadsbyggnadsnämnden i Stockholm. Under våren kommer projektet att behandlas i kommunfullmäktige. I ett par artiklar på Svenska Dagbladets kultursida har den föreslagna gestaltningen, liksom kommunens motiv, ifrågasatts. Låt oss kort beskriva våra utgångspunkter och ge vår syn på den framförda kritiken.
Projektets uppgift har varit att etablera en stadsdel över kommungränsen där boende, vård och forskning kan samverka i en attraktiv stadsmiljö. I många år har diskussionen pågått med ett stort antal inblandade. Syftet har varit att samordna och finna en lämplig form åt den fysiska integrationen mellan Stockholm och Solna. Den tekniskt komplicerade överdäckningen av E4/E20 och Värtabanan medför så stora kostnader för Stockholms stad att dessa inte på långa vägar kan täckas av intäkterna, trots den höga exploateringsgraden.
På Norra Station utvidgas innerstaden i en ny stadsdel. Det handlar om mer än att bygga ett bostadsområde, som det beskrivits i debatten. Universitet, forskning och vård, som genom åren har förvisats bortom stadsgränsen, ska åter integreras med staden. Detta är en uttalad utgångspunkt för projektet. Stadsdelen som uppförs i direkt anslutning till Vasastadens kvartersbebyggelse kommer att kännetecknas av en hög täthet som är en förutsättning för ett rikt stadsliv. I den första detaljplanen inom Stockholm ryms förutom 2 500 nya bostäder, även handel, kontor, kultur och nya forskarkvarter. Tors Torn med life-science-centrum och hotell blir områdets landmärke.
Redan i början av 1900-talet förstod Röda bergsområdets arkitekt Per-Olof Hallman behovet av att skapa variation i områdets silhuett, men dessa planer förverkligades aldrig. De nu projekterade två tornen i Torsgatans axel är tänkta att genom kontrastverkan och samspel överbrygga två stadsbyggnadsepoker. Röda bergs-områdets symmetriska och harmoniska komposition med tre sammanstrålande gator förenas med den nya stadsdelen genom tornparet. Merparten av de gamla bostadskvarteren söder om tornen kommer inte att drabbas av någon skugga.
Stationsområdet är idag ett ödsligt industrilandskap vid stadens utkant. Trafiken har ohämmat fått breda ut sig, särskilt vid Norrtull. Samband mellan staden och naturen har hittills inte lösts på ett tillfredsställande sätt, och man har varken beaktat platsens historia eller estetik. En knäckfråga är stadsfrontens framflyttning och dess förhållande till Nationalstadsparken, vars status och karaktär kräver speciella hänsyn. Vi har försökt att förverkliga Lindhagens visioner om ett grönt bälte runt staden som tydligt markerar stenstadens historiska slut. I detta bälte anläggs öst-västliga kommunikationer – förbindelser som är av största vikt för kontakten mellan universiteten.
Norrtullsplatsens betydelse ur ett längre perspektiv har påverkat våra ställningstaganden kring platsens gestaltning. I slutet av 1600-talet etablerades här stadens tullgräns. Detta har under följande sekler manifesterats i en tydlig strävan att skapa en värdig entré till huvudstaden. 1733 uppfördes tullhusen med en reslig triumfbåge och den monumentala kompositionen utvidgades senare med ett kvarter i Uppsalavägens fond. I vår tid har ansträngningar att hävda stadsporten nonchalerats när det tolvfiliga trafikbältet drogs på en bank vid sidan om anläggningen.
Idag när Norra länken förläggs i en tunnel under platsen är det möjligt att återskapa rummets tydlighet. Detta sker genom en symmetrisk komposition i form av en stjärnplats med tullhusen i fokus. Stjärnplatsen ger möjlighet att framgångsrikt hantera trafikflöden och skapa en symbolisk entré till staden. Det är en beprövad lösning känd från andra europeiska städer.
Att hävda att starka urbana former är tomma gester som borde förpassas till historien är att missförstå den europeiska stadskulturen och dess mening. Dess gestaltningsrepertoar omfattar både det starkt geometriserade och det organiskt framväxta. Representativitet, funktionalitet och trivsel har genom tiderna samsats i våra städer och kan även idag med framgång förenas.
Aleksander Wolodarski,
ansvarig planarkitekt
Susanne Lindh,
stadsbyggnadsdirektör
