Varför förbjuda manlig omskärelse men inte andra icke-medicinskt nödvändiga ingrepp på barn?

I debatten har manlig omskärelse kommit att handla om religionsfrihet kontra rätten till kroppslig integritet. Med hänvisning till barnkonventionen menar Bergström, Borg och Sturmark att icke-medicinskt nödvändig kirurgi på barn bör förbjudas. Varför hörs sådan argumentation framför allt i relation till manlig omskärelse?

Debatten om kirurgi på barn präglas ibland av en blindhet för hur kulturella normer kommer till uttryck inte bara i samband med manlig omskärelse, utan också i annan medicinsk verksamhet. Det är allvarligt när manlig omskärelse beskrivs som ett ingrepp som görs på vissa etniska gruppers pojkar – muslimska och judiska pojkar lyfts fram – när man glömmer att manlig omskärelse också utförs bland en del kristna grupper världen över. Det är också allvarligt om vi i den svenska diskussionen förbigår att andra icke-medicinskt nödvändiga ingrepp tillåts på barn inom den svenska hälso- och sjukvården.

Låt oss ta ett exempel. I Sverige föds ett mindre antal barn per år med så kallat oklart kön, vilket innebär att man vid födseln inte på ett enkelt sätt kan avgöra om barnet är en pojke eller en flicka. I dessa fall startas en medicinsk utredning, och på basis av medicinska tester och könsorganets utseende fastställs barnets kön. I nästa steg kan barnet ges hormonbehandling. Det är också vanligt att föräldrar låter operera barnet. Sådan kirurgi görs bland annat för att barnets kropp bättre ska stämma överens med våra kulturella normer om hur flickors och pojkars kroppar ska se ut.

I samråd med medicinsk expertis kan föräldrar välja kirurgi för att de inte vill att barnet ska växa upp med exempelvis en ”stor” klitoris eller en ”liten” penis med ett urinrör som mynnar vid roten. De önskar anpassa sitt barn till samhällets normer om hur flickors och pojkars underliv ska se ut, och ett kirurgiskt ingrepp kan följas av fler (nya europeiska riktlinjer betonar dock att kirurgi ska utföras under de första åren eller efter 13 års ålder).

Vissa internationella patientgrupper menar att ingreppen kan bidra till en känsla av att vara avvikande, även om det är just det man vill undvika med kirurgin.

Det finns många viktiga skillnader mellan manlig omskärelse och kirurgi på barn som fötts med oklart kön. I sammanhanget är det dock allvarligt om vi bara klarar av att se vissa föreställningar och normer om hur ett barns kropp ska se ut som just föreställningar och normer. Det är allvarligt om vi bara ser det i relation till muslimska eller judiska gruppers barn.

Föräldrar, oavsett etnisk bakgrund, bestämmer om en mängd behandlingar för sina barn. Många ingrepp som görs har långtgående effekter på barnen, men vi ifrågasätter sällan föräldrars rätt att bestämma över sitt barn när det gäller andra typer av operationer – så länge dessa stämmer överens med kulturellt delade normer om hur kroppar ska se ut. Om rätten till kroppslig integritet uppfattas som en rätt för barn att aldrig opereras om det inte är medicinskt nödvändigt, då har det implikationer för ett större antal kirurgiska ingrepp.

Kristin Zeiler är lektor och docent i etik med inriktning mot medicinsk etik.

Anette Wickström är lektor i socialantropologi.

Båda är verksamma vid Linköpings universitet.