EU flyttar fram sina kulturpolitiska positioner säger Olle Wästberg (SvD 4/3) och pläderar för kulturens roll som en viktig hävstång i den demokratiska förändringsprocessen. Han saknar svenska kulturarbetare och kulturinstitutioner och anser att de inte tar tillvara de möjligheter som finns inom EU och utanför genom EU-biståndet.

Jag anser att de möjligheterna erbjuds i mycket traditionella och låsta arbetsformer. Vad är målet? Regler, formulär och kontrollsystem måste finnas, men finns det utrymme för tanke, analys och förändring? Svenska kulturarbetare och kulturinstitutioner lyser i än större utsträckning med sin frånvaro i verkligt internationellt utvecklingssamarbete. Utvecklingssamarbete med lokala institutioner och personer i en flödande global dialog och ett globalt ansvarstagande med en stark lokal förankring och global medvetenhet.


Vart tog då det globala, det verkligt internationella vägen? Det behövs ett globalt kunnande, nyfikenhet och vilja att ge tid och utrymme för detta. Globalt och internationellt betyder inte endast att vara uppkopplad genom att skicka email, chatta, ha Facebookvänner och twittra. Både tekniska hjälpmedel och, inte minst, mänskliga möten behövs för en verklig kommunikation som kan leda till relevant förändring.

Mänskliga möten i dagens globala värld är inte till för alla. Det är i till exempel omöjligt för en fattig, ogift, ung museianställd utan akademisk utbildning att resa till ett europeiskt land om man kommer från Dominikanska Republiken, Mongoliet, Azerbajdzjan och många andra länder.


Det behövs system för att alla skall kunna delta, grundat på en nyfikenhet och öppenhet inför den globala världens kulturella mångfald. Lösningar måste grundas på komplexitet och tydliga mål. Det kräver okända arbetssätt och arbetsformer som utvecklas tillsammans och som är flexibla och kan förändras vid behov. Skall Sverige ha en egen röst i det globala samhället? Utveckla kulturstödet!

Nya samarbetsformer och organisationsformer behövs såväl i det beslutande och stödjande ledet som i genomförandet. Nytänkande globala samarbetsformer kan inte få stöd i dag. Till exempel täcks de inte in i de bidragsformer som Kulturrådet har upprättat. Bidragen ges efter en snävt, statiskt och traditionellt identifierad nationell bild.


Allt kulturbistånd och kulturellt ekonomiskt stöd bör i bästa fall ha som målsättning att skapa förutsättningar för såväl individer som institutioner att aktivt delta i det demokratiska samhällsbyggandet på lokal och global nivå. Det målet kan endast uppnås när det finns ett sammanhang och en miljö där konstruktiv kritik uttalas, allas rätt att yttra sig beaktas, där man drivs av en önskan att förändra och skapa något bättre, baserat på ett aktivt lyssnande till varandra. Det är endast så som kulturen kan fungera som hävstång för demokratisk förändring, som Olle Wästberg uttrycker det.