Debatten om Sveriges internationella kultursamarbete är viktig. I sammanhanget finns även anledning att beröra den väsentliga neddragning av det svenska kulturbiståndet genom Sida som har ägt rum under senare år. Det är minst sagt beklagligt att denna utveckling har tillåtits ske, givet den framträdande position som Sverige har intagit under så många år. För drygt tio år sedan hade Sida en aktiv kulturenhet med cirka tio engagerade medarbetare under ledning av den dynamiska kulturchefen Anita Theorell. Idag finns praktiskt taget ingenting; enheten är nedlagd och en halv årsarbetskraft ägnar sig på heltid åt kulturbiståndet.

Under mina tidigare stationeringar som svensk ambassadör i Angola, Namibia, Tanzania och Zimbabwe såg jag kulturbiståndet och internationellt kultursamarbete som ett av mina främsta instrument i arbetet med att främja de bilaterala och regionala relationerna, liksom i kampen mot fattigdomen. Med små medel kunde viktiga och framgångsrika kulturella band byggas upp mellan Sverige och Afrika. Och kulturinsatser var ett av de mest effektiva medlen för att stärka fattiga människors motivation och självkänsla.


Men efterhand har mycket av det som byggdes upp raserats på grund av den successiva strypningen av kulturbiståndet. Stödet till det som så länge var ett flaggskepp i sammanhanget, Tanzanias kulturfond – som framgångsrikt drivs av tanzaniska kulturarbetare – har upphört. Och det helt unika regionala programmet Sweden Africa Museum Program (SAMP), som pågått i cirka 20 år och som vunnit stor respekt bland alla kulturaktörer som är verksamma i Afrika, tvingas snart gå i graven på grund av uteblivet stöd från Sida. Bara det är en stor skandal i sig!

Det räcker inte med att söka inordna kulturinsatser i det viktiga arbetet för demokrati och mänskliga rättigheter. Det finns givetvis kopplingar, och kultur har en roll att spela här. Men kulturbiståndet får inte tvingas in i en hämmande tvångströja. Det måste åter stärkas och tilllåtas ha en friare ställning i våra samlade biståndsansträngningar. När Sida nu abdikerar kanske Kulturrådet kan gå in och ta en större roll i främjandet av fortsatt kultursamarbete, inte minst med Afrika.