Inte mindre än sju Bonnierförläggare har samlat sig till ett gemensamt svar på min artikel om bokbranschens akuta problem. Jag hävdade att den långt gående centraliseringen tillsammans med ett maximalt vinstintresse, som genomförts hos de två stora förlagsgrupperna Bonniers och Norstedts, var skadliga för den svenska bokmarknaden. Resultatet är att det inte längre är utgivningens kvalitet som är utslagsgivande utan dess säljbarhet.
Med den inställningen har förläggarrollen marginaliserats. Det är inte längre förläggarens yrkeskunskap som i sista hand bestämmer utgivningen, utan förlagsdirektörer med liten eller ingen kunskap om bokutgivning. I sitt svar hävdar de sju förläggarna att jag påstått att förläggarna har ”brist på yrkeskunnighet” och att de ”eroderar” den svenska bokmarknaden. Tyvärr har alla sju förläggarna läst dåligt innantill. Jag hävdar nämligen exakt motsatsen, att det är ekonomerna som har ställt till det och att makten tagits ifrån er förläggare.
När man inte konkurrerar på en fri marknad kan man reducera utgivningen. Jonas Axelsson, en av de sju, har i ett annat sammanhang meddelat att Bonniers avser att skära ned utgivningen med 40 procent på fyra år. Det är praktiskt taget en halvering av utgivningen hos Sveriges ledande litterära förlag. Samtidigt säger förläggarna att de ”värnar bredd och kvalitet”. Det hänger inte ihop med denna nedskärning, där man får förmoda att det är de litterära böckerna som är de mest utsatta.
Ett tecken i tiden är också att Wahlström & Widstrand i Bonniergruppen inte ger ut någon katalog över sina böcker i höst – man hänvisar till hemsidan. Trots att den årliga katalogen är ett förlags viktigaste instrument för att presentera de nya böckerna och deras författare.
Nya utmaningar har alltid funnits i form av radion, filmen, tv:n, fria bokpriser och inte minst av samhällets övergång från borgerligt läsande till välfärdsamhällets massmarknad. Jag kan inte se att de förändringar vi lever med idag är värre än i andra tider. Men att möta dem med nedskärningar, vinstmaximering och marginalisering av förläggarrollen är att inte förstå yrkets villkor.
I de nya centraliserade organisationerna minskas utrymmet för kreativitet, för nya idéer, för djärva beslut. Sådant kräver att det är högt i tak, att det finns ett generöst utrymme för både nytänkande och misslyckanden och inte minst för den goda litteraturen. Nu gäller det att ta vara på de spännande möjligheter som den nya digitala världen erbjuder. Inte att se den nya tekniken som ett hot utan en fantastisk tillgång.
Istället minskar man både utgivning och kunniga medarbetare. Alla är förlorare med den utveckling som pågår i våra två stora förlagsgrupper. Författarna får svårare att få ut sina böcker, bokköparna har mindre urval och förlagens vitalitet och dynamik blir lidande i det alltmer krympande utrymme för nya idéer och initiativ, som inte är välkomna i vinstmaximeringens värld. Och till slut kommer de båda stora förlagsgrupperna med den bristande konkurrens som nu växer fram inte ens få den stora vinst de eftersträvar, utan istället få allt sämre lönsamhet.
