Tidigare frågade man sig vad kommersiella företag kan göra för konstnärer… Nu är det minst lika viktigt att fråga: Vad kan konstnärer och andra kreativa personer göra för företaget?
Orden är Torsten Liljas. Han var affärsman och framstående konstsamlare och avled i slutet av 2009. De sista åren av sitt liv ägnade han åt ett arbete där han ville visa att kulturskaparnas kreativitet är livsavgörande för dagens företag.
Globaliseringen och den explosionsartade tekniska utvecklingen har lett till en situation där företagen ständigt utsätts för snabba förändringar. Kreativiteten blir avgörande för deras överlevnad.
Någon har sagt att det i dag är viktigare att producera idéer än att producera varor. Och i sin bok ”A whole new mind. Why right-brainers will rule the future” (2005) skriver journalisten och författaren David H Pink att det enorma utbudet av nya produkter och tjänster tvingar företag att snabbt presentera nya modeller som skiljer ut sig genom sin form och känslomässiga laddning. Då är en konstnärs speciella begåvning värdefullare än kunskaperna hos en person med utbildning vid handelshögskola.
Richard Florida, professor vid University of Toronto och skapare av begreppet den kreativa klassen, har uttryckt det som att tillgången till kreativa personer är lika viktig för moderna företag som tillgången på metaller är för stålverk. I USA har den insikten bland annat lett till att amerikanska storföretag är lika intresserade av personer med konstutbildning (Master of fine arts) som av dem som kan visa upp MBA-betyg från toppuniversitet.
Konstnärer har i alla tider varit intuitiva uttolkare av vart utvecklingen är på väg. Deras kreativa arbete både beskriver och påverkar utvecklingen.
Torsten Lilja menade att genom att på olika sätt samarbeta med konstnärer kan företagsledare inte bara få nya idéer utan också kunskap som gör att de vågar lita på sin intuition och fatta de snabba beslut som fordras i en värld i hastig förändring.
Det är alltså dags att skrota diskussionen om hur näringslivet kan stödja kulturen genom sponsring. I stället bör de företag som vill överleva inleda samarbeten med konstnärer på samma sätt som de anlitar konsulter inom andra specialområden. Och då blir det fråga rena affärsavtal. De ger intäkter till konstutövare som därmed får möjlighet att ägna mer tid åt sitt fria skapande.
”Fantasi är viktigare än kunskap”, som Albert Einstein sa.
