Sverige behöver en tidskrift som skriver om kulturell mångfald, den som numera finns överallt i världen. En sådan tidskrift finns redan. Men efter nästan 40 år riskerar den att försvinna: Invandrare & Minoriteter (I&M).

Sveriges fria arbetskraftsinvandring upphörde 1972. Men invandringen upphörde inte. Den löpte på i form av flykt och utvandring, till följd av diskriminering, politisk förföljelse och samhälleligt sönderfall.

I vår tid flyttar människor av många fler skäl. Ungdomar från skilda världsdelar utbildar sig i Sverige, liksom unga svenskar söker sig ut. De gör det för att utveckla talanger och idéer där möjligheterna just för dem verkar vara större. Somliga startar företag, andra får stipendier. Den ena platsen överges när nya chanser öppnar sig någon annan stans. Så rör sig vår tids unga växande människosläkte allt mer.

Dessa nya rörelsemönster rymmer både välgång och tragedier, lycka och fasa, livskraft och oönskade konsekvenser, förbättringar och försämringar. Oavsett vilket behöver vi i Sverige, liksom i andra länder, kunna följa vad som sker, på vilka sätt, hur det uppstår, med vilka följder, på nära håll, både plus och minus.

Tidskriften I&M tillhör inte underhållningsbranschen. Den vill varken få läsarna att skratta – eller nödvändigtvis gråta. Den vill engagera sig i vår tids stora omvandlingsprocess. Därför kan den inte konkurrera med populära veckomagasin, vars utgivning finansieras av en bred allmänhet. Ända sedan komplexa befolkningsrörelser förändrade världen, har I&M mobiliserat forskare och praktiker att rapportera, analysera och formulera nya frågor – och dessutom arrangerat öppna seminarier med hjälp av tidskriftens författare.

Allt detta riskerar nu att försvinna. Statens kulturråd som under tidskriftens hela existens gett det nödvändiga utgivningsstödet har fattat det katastrofala beslutet. Orsaken är att Kulturrådet inte längre betraktar I&M som en kulturtidskrift.

Hur ska denna historiska situation beskrivas? Sverigedemokrater hör väl till dem som inte kommer att sörja.

Eller så här: Varje annan möjlig finansiär som avstår från att skynda till hjälp kommer att bära en del av det historiska ansvaret för att detta snart fyrtioåriga flöde av fundamental sakkunskap upphör.

Eller så här: Tänk om den statliga televisionens nyhetssändningar skulle upphöra! Nåja, vem vet?